Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det synes nämligen, som om en sådan tidigt rönt framgång borde
elda äfven det minst eldfängda sinne till ansträngning af all
inneboende kraft för att så mycket som möjligt söka gälda det
öfverskott, lyckan lagt till de djerfvaste förhoppningar. Det
tyckes nästan otroligt, det någon kunde känna det så behagligt
.på sin nyvunna, upphöjda plats, att han icke hellre skulle känna
sig manad:
„Att verka mer än hvila
I sina lagrars skygd.
För naturforskaren borde det dock framförallt vara af
oberäknelig vinning att tidigt få sig en bestämd verkningskrets
an vist. Nu, då verldens håg hufvudsakligast ligger ditåt, då
jnan ej åtnöjer sig med att lyfta den Isis-slöja, som höljer naturens
anlete, men rifver den med djerf otålighet i stycken, är det af
vigt, att forskaren, medan han ännu med ungdomens hela värma
kan omfatta sitt ämne, sättes dertill i lyckligt tillfälle. Annars
.är fara värdt, att han snart nog lemnas ensam efter; ty den i
sin triumfaliska vagn framåt ilande vetenskapen har ingalunda
.tid att vänta på honom.
Skönt och trösterikt måste det äfven vara för den
akade-aniska läraren att verka så länge, tills han hinner se ej blott
sina mödors ljufva blommor uppspira, mm äfven deras frukter
herrligt mogna kring hans af den förstorade aftonsolen
guldbe-stänkta hydda. O! kring professor von Bonsdorff doftade också
inga andra blommor. En dunkel aning måste ha tillhviskat
honom, att hans vandringstid här nere var alltför kort utmätt,
var för dyrbar, för att på något annat än på hans lärarekall, i
vidsträcktaste betydelse af ordet, få förslösas. Ty för detta
uppoffrade han allt det ljufvaste, ynglingens inbildningskraft,
mannens gladaste längtan måla på sin framtids himmel: hoppet
om familjelifvets lycka, hvari barndomens förgångna morgonfröjd
uppväckes till nytt lif, förädlad af menniskolifvets
middagsstunder. Hur mäktigt tjusande måste ej den trollkraft vara, som
vetenskaperna utöfva på en själ, hvilken kan hänföras att för
alltid uppoffra den friska myrten för den ^ofruktbara” lagern!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
