Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den litiighet, hvarmed han uppfattade tanken om ett fosterländskt
vetenskapligt samfund, organiseradt efter stora mönster, och
genom den ihärdighet, hvarmed han så hufvudsakligt bidrog till
dess realiserande. Han hann väl endast höra dess första
mor-gonväckts timme slå, och intet öra förmår ännu lyssna till
livil-ket slag, som ljuder från tidens ur, när det fullbordat sitt verk.
Hen herrliga förhoppningar samla sig likväl omkring det; —
dock äfven midt ur dessa skall länge en sorgsen suck andas,
och af denne von Bonsdorffs namn frambäras genom tiderna.
Det har blifvit yrkadt, att vårt fosterland vore ämnadt
att i tider, hvilka komma skola, mäktigt inverka på kulturens
framgång öfver verlden. Vi våga ej ens öfverlemna oss åt
hoppet derom, att detta någonsin får en annan verklighet än
välmeningens. Så förunderlig ljuder denna profetia emot oss,
pekande på framtiden. Och likväl, om vi kasta blicken tillbaka
på ej alltför aflägsna skiften, dem Finlands häfder med hemskt
sken belysa, så intages man af än lifligare häpnad. Redan
mången gång förut har Gud bevisat sig mäktig i det svaga och
gjort förunderliga ting med det ringa finska folket. Han har
genom detsamma utfört vederläggningen af deras lära, som
förmena, att civilisationens rika, sköna lott vore endast vissa
folkstammars odelade arfvedel. Han sände ju Gustaf Adolf, som
upptog det till sitt stora hjerta. Och om det än höll på att
förblöda som sköld för hans bröst, växte dock ur detta offerblod
anya hjertan i nationen-’1. Värmd vid hans barm och väckt af
dess slag lärde denna sig först att akta lifvet x-inga i bredd med
sanning och tro och rätt, att höja blicken från den förgängliga
segern öfver en torftig jord till ovanskliga segervinningar 1
konstens och vetandets förlofvade morgonland. Med glad förvåning
hör man, huru i trakter, der endast vilddjurs skrän fordom tjöt
genom natt och fasa, milda sånger klinga fram; huru der. hvarest
förstöring och vidskepelse firade sina skumma offerhögtider,
ljuset samlar allt flera andäktiga till sin heliga altartjenst. I forna
tider brann det blodröda norrskenet nästan utan återvändo på
Finlands nattliga himmel. Det har till det mesta allaredan
slocknat derpå, men under samma-himmel har blifvit tänd en mildare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
