Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eld, som stadse längre spridd kastar allt kraftigare ljuspilar
midt i nattens täta massor af mörker. Hvad som ej kan
betvif-las är det, att Finland endast genom sin kultur och moraliska
öfverlägsenhet kan vara något, men utan dessa intet — intet.
I den talrika kären må den enskilde gerna förmena, att på
honom till stridens framgång föga beror. Men i den ringa har
ingen rätt att söfva in sig med slika tröstegrunder. Der måste
hvar och en anstränga hela sin inneboende kraft, för att segren
ens kan bli möjlig, lemnande framgången att bestämmas af Den,
som ensam öfverslcådar det hela.
Hvad än de allsidigt begåfvade, starka andarna må hysa
för tankar om professor von Bonsdorffs förtjenster, lärer väl
ingen djerfvas bestrida, att få män någonsin uppstått i vårt
land, som efter det mått af krafter, som dem varit beskärdt,
redligare användt dessa till fäderneslandets nytta och ära än
han, och att Finland således ej är många bland sina söner
uppriktigare tacksamhet skyldigt. I fall om hvar man, i dess stad,
detsamma kunde sägas — då behöfde vi ej befara, att
framgången alltid blefve oviss. Och om än sådana män endast öfver
en ringa ting varit trogne och om de än tidigt skulle kallas
bort i sin Herras herrlighet, tacka vi dock Dig, Du
Allsvål-dige Gud, som gaf och som tog. Vi tacka Dig på sjelfva deras
grafvar med hela vår själs värma äfven för en sådan sorg såsom
för en välgerning. Ty den sjunger ljufva sägner om den
förlorade besittningens glädje. Det folks öde är rysligt, som
antingen ej mera kan eller icke mera har någonting att sörja
uppriktigt. Hvad fröjder 8n må höras jubla, livad sken än må
synas bländande glänsa omkring det, stapplar det likväl
hjelp-löst genom natt och dimma mot förgängelsen.
Du Gud, som stark vid fädrens sida stod,
Dem strida hjelpt i farorna, i nöden.
Sänd utrinner städs, som ljusets sak sd god
Jn kämpa ut med mannens fria mod
Och stå för fosterlandets ära trogne intill döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
