Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lågo vid universitetet ännu då närmare hvarandras famn, såsom
medeltidens skolastik fasthöll vid en enda stam, omslöt i en
enda krona alla de grenar, hvilka nr menniskoandens vetandes
grund uppspirat. Dessa grenar hafva dock numera åt alla håll
fått en så kolossal utsträckning, att de flesta af dem måste
livar för sig planteras och skötas på egen grund. Men, som
sagdt, i Porthans tider var åtminstone vid Finlands universitet
en sådan splittring ännu ej för sig gången och, för att nyttja ett
uttryck af Tengström, läste denne in otnni scibili.
Porthan har af en bland sina utmärktaste lärjungar
blifvit kallad fäderneslandets gemensamma lärare. Dertill tycktes
han äfven liksom på förhand bestämd. Genom sin födelseort
tillhörande Tavastland, Finlands hjerta, genom sina förfäder den
Wiborgska nationen i gammal vidsträckt betydelse, omfattande
hela Finlands öster, genom sin första uppfostran hela dess
vester, eröfrades han sedermera af landets söder, som på
närmaste håll var vittne till hans hela lifs verksamhet. Ingen del af
hans fädernesland saknade sålunda trådar, hvilka gingo att fästa
sig vid hans hjerta. Fanns likväl någon sådan del, som närmare
än de öfriga dervid var fästad, så veten J alle, mina Herrar,
hvar den var belägen. Det var ju den, hvarifrån fäderna till
Eder, som med varmaste känslor omfattat tillfället att egna
Porthans odödliga minne Eder hyllning, fordom strömmade från
vidt aflägsna hem för att vid Auras stränder andäktigt lyssna
till hans lära och städse återvände derifrån rikare på
kunskaper, men än rikare på någonting annat, måhända mera värdt
än dessa. Jag menar härmed, att de i sina ynglingahjertan hade
inbergat en skörd, hvilken det gör oändligen godt att hafva att
lefva på en hel lifstid igenom. De hade lärt sig att oinskränkt
älska och hålla i vördnad någonting på jorden. Och vår tid,
måhända mindre fallen än någon annan för sådan
sinnesstämning, kan knappt fatta, huru mycket Porthan gaf, då han ingaf
en sådan känsla. Väl tyckes en sådan hyllning vara ett
gif-vande, således något, som går bort från hjertat, gör det
fattigare. Så är dock icke förhållandet. Om den går bort, gör
den det dock endast för att eröfra åt sig det bästa, som dväl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
