Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jes uti det älskade, det ärade föremålet, och återkommer med
ett byte, som gör själen oändligen rikare, än den var, innan
den sålunda hängifvit sig. Att således våra fäder i den ålder,
då menniskohjertat ännu är minst härdadt mot sådana intryck,
lärde sig att vörda och älska det goda, som klappar i
mensk-lighetens hjerta, i det de vördade och älskade Porthan, detta
är i sanning ej den ringaste välgerning, för hvilken de hade
honom att tacka. Så stor var också denna tillgifvenhet, att
äfven, om de ock särdeles på den tid, då hans bana lutade
mot sitt slut, hade hos honom upptäckt några svagheter,
skulle de ej haft hjerta att yppa dem ens för sådana, inför
hvilka de gjorde ingen hemlighet af sina egna. Och dessa
tänkesätt bidrogo icke minst derhän, att mannatro och mannaheder
begynte anses lika betydande med Österbottniska nationens
allmänna tänkesätt.
Man kunde lätt falla på den tanken, att en man, hvilken
förmådde åstadkomma så mäktiga ting, måste ha varit
understödd af en i hög grad imponerande yttre personlighet. Sådant
var likväl för ingen del fallet. De medel, ifall man har rätt
att här i.yttja detta ord, hvilka han begagnade, voro de
enklaste, ur hans innersta natur verkande. De voro sådana, som stå
hvarje ädel menniska till buds. Det var en redlighet, gående
sin väg fram, af tusentals vexlande ögon i ett halft sekel vid
universitetet pröfvad, och derunder ej en enda gång med något
afsteg beträdd; en mannaära, ej hängande på ytan i form af
någon dekoration, ej ens den af principer, men liggande så på
djupet, att den af intet yttre inflytande kunde åtkommas. Det
är ju vid ett sådant tänkesätt hvar och ens själ hvilar i ljuflig
ro, trygg och säker som vid en ankargrund, öfvertygad att,
äfven om det skulle hämmande sätta sig emot ens bästa
sträfvan-den, sådant skett endast af motiver, kanske ädlare och bättre,
än dem man sjelf följt. Mäktigt bidrog äfven till Porthans
inflytande särdeles på den studerande ungdomen den bepröfvade
öfvertygelsen om hans ovanskliga välvilja för densamma. Derför
gladde sig enhälligt hela nationen, när småningom de, som
makten hade, lånade sitt öra åt honom. Man var viss, som om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
