Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissnat bort ifrån sin blomstersamling, hade vetat förmäla om
den finska andens iinmi ej ens af oss inhemske tillräckligt
utgrundade djup.
Jag vet nogsamt, mina herrar, att denna nyss uppgifna
grund för min saknad i oändligt mindre grad är en sådan för
Eder. Ty man har ju för Eder ofta i senare tid upprepat,
att det är nog äfven för det ringaste folk att fördjupa sig
endast i sig sjelft och att, famlande i dunklet af detta djup, slita
sig löst ifrån alla de ädlaste trådar, med hvilka mensklighetens
bildning sammanbinder alla nationer, som icke stappla utom
civilisationens områden — för att detta folk skall blifva sig
sjelfvan nog, starkt och oåtkomligt. Och J hafven trott på
denna lära med den lätthet, den böjliga hängifvenhet för
stundens auktoritet, som lemna en vansklig ersättning för den
dödade tron på århundradens, ja, årtusendens vördnadsbjudande
tradition. Men jag, som med hvarje dag alltmera känner min
egen oförmåga att någonting verka med egen kraft och som
inser, att sjelfva driften att verka någonting hos mig ammats af
impulser från tusen, i fjerran tid och rum atlägsna krafter, jag
erkänner, att ingen betraktelse öfver vår gemensamma förlust
djupare nedslagit mig än den, att vi i och med vår bortgångne
vän förlorat det ljusaste, öppnaste, mest omfattande medium för
den vexelverkan, som mer än för något annat civiliseradt folk
på jorden är på vår sida oumbärlig mellan oss och
civilisationens högsta, främsta fackelbärare, ifall vi ej skola sjunka
tillbaka, och det snart nog, i det barbari, hvilket enligt en stor
diktares så sanna ord ursprungligen öfver allt varit fosterländskt.
Men hvad dysterhet än denna synpunkt, hvarifrån det, vi
förlorat, utan återvändo och mest framstående ter sig för min
inre blick, må kasta öfver mitt sinne, har det likväl ej så deraf
förmörkats, att jag icke skulle klarligen se den ljusa sidan, vår
sorg äfven erbjuder. Ty denna sorg är ju en bland de
mäktigaste segervinningar, hvari menniskotanken och
fosterlandskärleken kunna uppenbara sin allt kufvande herrskarekraft. Libanons
ceder i all sin herrlighet, liljan i Saaron i all sin ljufhet,
Hes-periens ros i all sin fägring, Libyens lejon i all sin styrka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
