Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utåt lifvets villande vädjobana och besparade gossen och
ynglingen ett famlande bland och en tidsförlust i gagnlösa försök,
utan att dock beröfva den gryende, sträfvande anden sin frihet
att äfven på egen hand utveckla sina vingar? Eller öfver den
vid samma lika fasta, som milda ledning utbildade känslan af
vördnad och tacksamhet för ett vetande och en erfarenhet,
hvilka stodo fullmogna redan, då ej ens hågen för dessa var
medveten hos den unge, som njöt deras frukter, ehuru han sjelf
ej ännu kunde frambära ens en enda blomma på den menskliga
vishetens altare? Eller öfver den äfvenledes till en början ärfda,
ehuru visserligen sedermera med egen förtjenst förvärfvade
lyckan att med välvilja emottagas och hyllas af allt det, Finland
eger utmärktast genom snille och tänkesätt och främst af den
högsinnta ande, i hvilken vår nations poetiska skaparedrift
utvecklat sig till herrligaste blomstring? Eller öfver tillfället att,
när stugan blef honom trång, tidigt med en blick, stärkt af den
djerfva, vidtfamnande, allt öfverskådande personlighets*)
skarpsinnighet, åt hvars ledning han med ungdomlig hängifvenliet
öfverlemnade sig, skåda på nära håll den vilda skönheten af
det land, hvarpå det finska folket med en inro kraft, som ännu
hittills intet annat på jorden förmått göra gällande i kamp mot
lika öfverlägsna yttre svårigheter, arbetat sig fram åtminstone
till en gryende civilisation? Eller öfver den bland oss ända
intill senaste tid än sällsyntare lyckan, att, medan hjertat ännu
är öppnast för intryck, och det af bitter erfarenhet ej ännu
fördystrade ögat ser klarast, hvad menskligheten och naturen i
vida verlden erbjuda herrligast, få draga ut till ungdomliga
vikingatåg, på hvilka ögat, känslan, förståndet rota sig tillsamman
för att skiftevis bära bort de byten, af hvilka hjerta och
huf-vud äfven under det längsta lif kunde lefva rika samt sälla af
*) Castrén, som medtog Rob. Tengström såsom följeslagare
på sill, år 1889 företagna vandring i de östliga delarna af Finland
etc., förvånades högeligen öfver den raskhet och glada energi,
hvarmed hans nnga kamrat, oaktadt sin fysiska klenhet, hade utstått
färdens mödor och försakelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
