Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som glädjen öfver, att planen dertill så tidigt nådde sin
mognad i en finsk ynglings själ.
Sannt är: fäderneslandet kar rätt att, när dess tjenst och
båtnad så skulle kräfva, återfordra af sina söner sjelfva det lif,
som af detta dem beskärdes. Och än obestridligare rätt har det
ju att bjuda, det vi ännu uti tusenfaldigt i hvarje hänseende
rikare lottade länder skola genom den optiska villa, som endast
är själens hemlighet, hafva detta fädernesland oafvändt för våra
ögon. Detta synes så naturligt, att det ej allenast icke kan
räknas en såsom förtjenst, utan att det tvärtom skulle tyckas en
äreförgäten glömska af pligt, ifall vi ej städse äfven genom all
den herrlighet, som i nyss antydda länder tjusar oss och väcker
vår häpnad eller beundran, skulle klarligen se skimra detta
torftiga tjerran land, hvilket vår känsla så gerna kläder i all
den fägring, som naturen, snillet och menniskokraften slösat på
de andra. Men visst är dock äfven, att det erfordras en vida
större styrka hos fosterlandskärleken, då dettas föremål är ett
sådant som vårt, än de, hvilka ej sjelfva varit i tillfälle att
bestå profvet, förmå föreställa sig, till att fortfarande fasthålla för
sin inre blick den hägring, hvarom här är fråga. För
Tengström var det dock lätt och naturligt, såsom allt ädelt var det
för honom. O! jag minnes lifligen och skall aldrig glömma det,
med hvilken af glädje strålande blick han redan på första
dagen af vårt återseende efter så långlig tid framdrog Runebergs
herrliga sång: aVårt land" och uppläste det med en röst, hvari
kärlekens rena diamanttårar darrade. Detta stycke var liksom
en till högsta känslor stämmande introduktion till de bilder, han
ställde upp för mig af det inre lif ocli de sträfvanden, som
genom-bäfvat vårt lands hjerta. sedan jag lekamligen varit aflägsen från
detta. Iluru högsinnt uppfattade och erkände ej Tengström det
ädla, det ljusa i hvarje försök inom handlingens eller tankens
sfär! Huru mildt, i ordets högsta mening humant, bedömde han
äfven hvarje irring i dessa, ifall han trodde sig deri se endast
en vilsegående verkan af i grunden nobla och aktningsvärda
motiver. Men sträng, oblidkeligt sträng utföll hans dom, der han
trodde sig hafva kommit oädla bevekelsegrunder eller till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
