Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Robert Tenrjttröm.
med endast svaghet på spåren. Klart syntes det i sådana
ögonblick, att döden varit för honom lättare att emottaga, fin att han
sktdle förnedrat sig till upphofsman af en låg handling.
Men lefvande såsom hans harm öfver det lumpna,’ det låga,
var hans tro uppå, ja, hans visshet om det ädlas, om
humanitetens seger på jorden. Jag har aldrig hört denna visshet
uttalas med sådan bestämdhet, som det skedde af Tengström flera
gånger, ännu kort förr än han lade sig ned på den hvilobädd,
hvari från han ej mera uppstod. I sådana stunder kände jag,
huru ur djupet af mitt hjerta klingade, såsom echo till hans
hänförande ord, detta: ^Ille faciethvarvid de, hvilka icke
hoppas mera att kunna sjelf realisera planer, som varit dem kära,
kasta ut hoppets nödankare vid anblicken af en ädel
personifikation af framtiden. Ille faciet hoppades jag ännu, då jag för
knappt två månader sedan, kanske sist bland alla tryckte till
afsked hans redan då afmattade hand och mottog hans helsning
till Eder alla, kände eller ej, dem hans själ älskade, emedan
han i Eder såg medhjelpare till det humana verk, hvilket han
önskade fullborda till fosterlandets båtnad. Ty såsom sagdt,
detta var dock städse den förgrund, som på en gång begränsade
och upplifvado allt, livad hans öga, hans känsla, hans tanke
sågo. Då jag lyckönskade honom att få sträcka sin kosa till
min själs adopterade herrliga fosterland, till Italien, genmälte
han, att han vida hellre skulle föredraga den väg, som förde
mig till vår ödsliga nord. Jag medger, att jag förvånades öfver
denna hemlängtan, icke fattande dess fulla mening hos en
yngling, som reder sig att för första gången se Venedig och Rom
och Palermo. Nu förstår jag den bättre. Utom den glada
känslan af kärlek till det gömda fosterlandet, låg deri väl äfven
en förkänsla af, att dagen för hans verksamhet redan led till
aftonen, innan den knappt hade grytt till full dager. Med
honom har mitt liopp „ille faciet“ för alltid gått bort. Men är hans
minne Er kärt, så fördelen efter hvar och ens krafter bland
Eder bördan af det verk, till hvars uppbärande ban hade fått
större lust, håg och krafter än de fleste; och hvar och en vige
sig sålunda till apostel åt sanningens, ljusets och humanitetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
