Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja de fleste bland de män, hvilka endast några dagar förut sutit
vid den akademiska senatens bord tillsamman med houon, hvars
plats dervid nu står tom och länge, länge torde komma att
sålunda stå, huru lätt den än lekamligen må kunna fyllas. Men
ingen enda bland dem alla förtäljde nu ett enda ord om det,
de i honom egt och med honom mistat. Personifikationer af
den fosterländska vetenskapens högsta utveckling, sådan den
röjer sig i det Samfund, för hvars ordförande döden besparat
valet af sätt att träda af från sin innehafda plats, hvilket brydde
hans sista stunder, betraktade äfven sin bortryckte medlems
hastigt, funna hviloplats. Men ehuru de numera af honom hade
ingen motsägelse att befara, kände ej heller någon af dem ett
behof att i det eviga afskedets stund ställa ett försonande ord
till sin fallne stridsbroders skugga eller läto åtminstone ej
hänföra sig denna gång af sin känsla. Lika litet bröts den
hemska graftystnaden af någon ledamot af den Förening, som genom
sitt framträdande bevisat, att Finland icke evinnerligen behöfde
misströsta derom, att en bildande skön konst kunde växa upp
ur dess snö, och som i hvarje fall redan hunnit röja, att ett
deltagande och intresse för denna saknades i våra byggder vida
mindre, än man länge trott sig hafva anledning befara. Och
likväl hade äfven Konstföreningen i den hädangångne förlorat
ej blott en af sina mest nitiska grundläggare och befordrare
utan också en man, hvilken i kännedom och skarp urskiljning
af konstprodukters värde måhända gaf vika för ingen bland
dess alla ledamöter. — Hvarthän således blicken kastade sin
fråga på de män, hvilkas sociala eller vetenskapliga ställning
till den bortgångne tycktes uppfordra dem att åfven af sjelfva
döden börda tillbaka allt, hvad från dennes våld kunde räddas:
hans minne och förtjenster, möttes frågans tystnad af svarets.
Den akademiska vältaligheten var och förblef det, den sällan,
enligt sin natur kan vara — stum. Och ehuru Joh. Jac. Ner-i
vander äfven i denna slutakt icke utaf, utan bortom sitt lif,
ännu, liksom i hvarje annan, hvars medelpunkt han varit, sam-,
lade kring sig allas tankar, tycktes han emot vanligheten denna
gång.ej gifva anledning att om sig säga något.. , .■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
