Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välja tystnaden till sin tolk. Öfverväldigad närmast af min
personliga förlust trodde jag, att mina enskilda känslor af vänskap,
saknad, tacksamhet och smärta gjorde bäst uti att stirra neder
i denna öppna graf, ljudlösa såsom den. Men då sannolikt
ännu aldrig kring någon grift på samma plats församlat sig ett
deltagande, så allmänt, så vidtomfattande, så fritt från allt
en-skildt, inskränkt intresse, som det, hvilket sjelfmant slutit sig
omkring denne nybyggare, som sist hade brutit sig en gård på
dödens öde mark, befarade jag ej, att kraften, bvarmed, striden,
hvarunder den förbleknade kämpat sig fram till sin ärofulla
graf, skulle linna tolkar blott i stormen, i mullen, i tåren —
denna brutna dialekt af dödens eget stumma språk. Egde väl
hoppet, som såg himlen öppnad framför sig, ensamt rätt att här
äska ljud, men minnet, som vände blicken tillbaka åt en jord,
höljd af svårigheter, genom hvilka den tidigt fallne banat sig
väg; kringgärdad af stängsel, genom hvilket han arbetat sig upp
till fri luft och öppet rum; tryckt af qvalm och töcken, dem
han atlas-stark burit, egde väl detta ej rättmätigt anspråk uppå
att äfven säga ut sitt yttersta ord? Ja, borde ej sjelfva det
allmänna deltagandet gifva sig luft, öfversätta sig från känsla till
tanke; ordna sin bestörtning till klar insigt af sin förlust;
rättfärdiga det ovanliga af sitt framträdande genom framlagdt bevis
derpå, att det sällan haft en mera stor och smärtsam anledning
att träda fram i dagen än just nu? — När en hydda, härjad af
lågorna, hotar att störta neder, kastas det dyrbaraste, som
inneslöts deri, nt ibland den kringstående mängden med visshet,
att det skall emottagas af räddande armar, äfven om ingen
funnes bland hopen, som någonsin inträdt i huset, innan det
hemsöktes af förstöringen. Men det dyrbara minnet, hvilket ensamt
nu återstod för oss af den man, hvars fallna hydda vi sågo
sjunka under jorden, skulle det ej, sedan dess öfver ett helt
lif och bland tusen närmare eller fjärmare stående menniskor
förspridda momenter blifvit i något ännu klappande hjerta
koncentrerade, framställas i en färdigt tecknad bild för blickarne af
dem, som nu blott bevarade i sitt sinne de enskilda dragen,
af hvilka denna bild borde sammansättas? Kring grafven stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
