Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss en bild deraf, att en sådan rasar fram mångenstädes i vår
vérldsdel, hejdlöst störtade ned öfver denna stad. Isiga
snöflingor kastade sig i ständigt växande massor på de här och der
stretande vandrarenes väg och stängde denna i samma stund, då
glödheta projektiler i än våldsammare yra på en annan punkt
af Europa banade omotståndligt en ny stråt för
verldshändelser-nas stundande gång. Det var nämligen den verldshistoriska
qvällen af den 23 Februari 1848. Då satt tyst i sitt tysta hem
Job. Jac. Nervander, kastande en sorgsen blick på sitt
hädangångna lif, till hvars vedermöda han 43 år tidigare hade blifvit
född. Ej flög genom hans själ en aning om det omätliga, .som
i det ögonblicket diktades fram ur intets natt; men en
förkänning derom, att han sjelf snart skulle dit återgå, blickade fram
i ett vemodigt ord af honom. Vändande sig till henne, vid hvars
hjerta hans lif först och huldast värmts, bad han henne icke
lemna sig ännu, tilläggande, försänkt i vakna drömmar: hvem
kan säga oss, om vi tillsamman ännu få sluta någon bland mina
födelsedagar? Väl ville hon tolka det ordets mening efter den
tydning, naturens lagar tycktes deråt gifva; men hans egen aning —
hans eget dystra hopp borde jag nästan säga — tog den
annorlunda. Oaktadt hans väldiga kroppskrafter och än väldigare
intellektuella protesterade mot all sådan tydning, var det dock
åt denna han helst öfverlemnade sig. Ty hans skenbart så
kraftiga lifs börda kändes honom innerligen tung. Han hade, ehuru
knappt hans lofnadsmått tyckes oss utmätt, redan lefvat länge
— alltför länge tyckte han sjelf.
Händelsen hade ställt Nervänders vagga på den obetydliga
ort, dit verlden ungefär ett sekel förut hade riktat oroliga
blickar, samt der den under sin stora ofrid förblödda Norden såg
sin verldsförändrande frid omsider födas, och der våra förfäder
utom mycket annat af sin förgrefligade landsman Paulinus lärde
sig för första gången, skulle jag tro, att äfven förräderi emot
fädernesland kan ingå i summan af finske mäns medborgerliga
egenskaper. Egentligen tillhörde dock Nervander genom sin
härkomst på fäderne den del af vårt land, från hvilken för
fyratio år sedan Björneborgs regemente drog ut till sin odödliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
