Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lejonstrid för fosterjorden. Men Nervänders rätta moderland var
dock den trakt, som jag skulle benämna Finlands Attica —
liksom jag skulle söka dettas Jonien i dess östligt belägna nejder
— ifall jag ej befarade, att aktningsvärd linsk blygsamhet vore
den första att vända fram den mot löjet värnlösa sidan, som ur
ett sådant uttryck kunde vinnas, och hvilken andra nationer i
slika fall helst öfverlemna åt den kallt pröfvande främlingen att
utleta. För öfrigt ville jag med den vågade jemförelsen endast
antyda det kända faktum, att med få undantag de betydligaste
intellektuella krafter, af hvilka fäderneslandet haft att glädja
sig bland dem, som genom kultur och vetenskap nått sin
mognad, vuxit upp på Österbottens fattiga stränder, medan Savolaks
och Karelen visat sig bördigare än någon annan linsk nejd på
naturanlag, de der äfven utan en sådan utveckling förmått göra
sina anspråk på erkännande af hyllning gällande.
Nervänders barndom, liksom nära nog utan undantag alla
de mäns, hvilka åtminstone i Norden växt höga på
vetenskapernas fält, utgick genom en låg och ringa hyddas dörr. Ty
andens aristokrati, olik i detta den andeliga, der en sådan varit
rådande, har oftast här försmått att låna en återglans af någon
annan, väl vetande, att den vore nog för och genom sig sjelf samt,
äfven då den svigtar sjelf under brist och behof, förmögen att
sprida ljus öfver hvarje föremål, hvarpå dess snilles strålar falla.
För öfrigt förflyttades han tidigt till sitt egentliga moderland,
denna yttersta förpostkedja, som den civiliserade verlden kastat
längst ut mot naturens och bildningens midnatt. I detta sitt
hem, som äfven är det egentliga, ehuru ovaraktiga hemmet för
midnattssolen, vande sig hans blick tidigt att vända sig upp mot
ljusets fenomener, hvilkas utgrundande sedermera utgjorde hans
mannaålders högsta fröjd och högsta ära. Och det har en egen,
nästan mystisk märkvärdighet att förnimma, hurusom han, redan
innan han ännu förmådde uttala en enda tanke eller ens bilda
en sådan, kunde sitta natten lång försänkt i betraktelser af denna
måne, i utläggandet af hvars mysterier hans öga med tiden
fördjupade sig. Rikedomen af hans inre förmögenbeter utvecklade
sig med den förunderliga hastighet, hvilken varseblifves nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
