Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De konstgrepp, medels hvilka man nu så lätt för verkliga
eller inbillade ungdomsbehof pantsätter alla sina återstående
dagars lugn, yttre och inre oberoende, ja, kanske till och med
heder och ära, voro sällan föremål för dåvarande studiers
konstteori; än mera sällan för praxis. Med ett ord, ett
kreditif-system, så vingelfotadt, så grundadt på lösan sand, som det,
hvarpå det akademiska lifvet i senare tid nog ofta framtett
exempel, och hvartill motstycken svårligen torde förefinnas,
åtminstone i samma stora stil som hos oss, uti något annat
civi-liseradt eller ociviliseradt land i verlden, kunde ej utbilda sig
i Åbo. Jag säger kunde, ej blott för att antyda, att den yttre
möjligheten dertill saknades. De inre hindren, hvilka satte sig
emot utbrotten af detta slags tygellöshet, skulle, äfven om
frestelsen jemte tillfället till dessa i högre grad, än verkligen var
fallet, hade förefunnits, framträdt i det då ännu rådande allmänna
tänkesättet. Få ynglingar hade i den tiden haft hjerta att på
ej alltid oundgängliga utgifter förslösa summor, större än dem
hela hans familj kunde disponera för det allra oumbärligaste.
Ännu färre skulle — sedan du genom lusten att göra (.Studentens
glada liP i viss mening ännu muntrare, än som oumbärligt är,
för att dettas tråd ej måtte aftyna, förbittrat och förstört icke
blott sina närmaste vänners lif och lefnadslust utan äfven andras,
uppå bvilkas uppoffringar de inga giltiga anspråk haft — ansett
sig berättigade att med frimodigaste uppsyn tolka sitt hopp om
enskild och allmän aktning. Minst hade man haft mod att för
den lumpna grynvällingen af ögonblickets flärd ocb själlösa
njutningar sälja sin födslorätt till den ädla, stolta, stora njutningen
att vara en man för sig, såsom fädren varit det.
Men äfven om studenten i Åbo haft råd att hängifva sig
åt ett mindre spartanskt lefnadssätt än det, som blef honom
föreskrifvet af hans egen, hans lands, hans framtida utsigters
torftighet, hade han sällan tid dertill. Ju mindre man fann sig
befogad eller i tillfälle att föröda sina krafter och sin fyndighet
med och på lån af annat slag, desto mer betraktades sjelfva
studenttiden såsom en hedersskuld, hvars på gifvaren ställda
förbindelse endast genom arbete och ansträngning kunde infrias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
