Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hade ännu icke då lyckats bringa sjelfva arbetet i
missaktning och vanrykte genom att alltför ifrigt påpeka, att
studenten ofta nog tagit tecknet, kvanned arbetets framgång krönts,
för arbetets ära, ansett examens resultatet för studiernas högsta
vinning, förbisett vetandets ljus för att hålla blicken oafvändt
fästad endast vid pergamentsdiplomet, hvaraf en lykta skulle
improviseras åt ljuset. Nekas kan ej, att man alltför ofta vid
studerandet lät sig komma samma fel till last, hvartill den
devote gör sig skyldig, då lian knäböjande för madonnabilden
glömmer det betecknade för tecknet, det oändliga för belätet.
Men man kan ju ej utan rörelse se denna aadakt, hvilken, om
den ock ej höjer sin blick nog högt, likväl försänker sig sjelf
i djupet af tillbedjan utaf något, det der kännes såsom högre
än den tillbedjandes personlighet. Så har det också sin egen
märkvärdighet att kasta en återblick på denna —
martyrstånd-aktighet, vore jag nästan böjd att säga, hvarmed mången
yngling i Åbo under långa år uppoffrade nattens ro och dagens
fröjder, rosorna på sin kind och liljorna på marken, himmelens
friska morgonvindar och morgonkänslorna i sitt hjerta åt arbete
och mödor, hvilkas segerpalmer skulle sträckas till den
sträf-vande, ack! icke af vetandet, utan af vitsordet derom. Det var
väl att famna molnet för Juno. Men en vilseledd gudaträngtan
låg dock deri; och en aktning bjudande kraft förslösades på
upphinnandet af målet, ehuru detta var ryckt nedåt långt ifrån
idealet. Sanningen kräfver likväl härvid det tillägget, att vid
den tiden, då Nervander vann medborgarerätt i det akademiska
samfundet, den unga kraften pröfvade ej så sällan sina senor
äfven på andra bragder än de nyss antydda, och hvilka
humaniteten kunde än mindre tillegna sig såsom utöfvade i hennes
tjenst. Dessa kraftyttringar, kastade upp på Finlands stränder
af tidens svallvågor, hade sin egentliga tummelplats inom det
tyska stadent-lifvet, hvilket ungefär för en menniskoålder sedan
begj-nte att genomstormas af vindar, dem de mäktiges quos ego!
väl lyckades sedermera qväfva för någon tid, men som i
dessa dagar åter dykat opp ur djupet oemotståndligare än
någonsin, förstörande gamla former och framdrifvande nya. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
