Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej långt förut nödgats — jag befarar, att detta är det rätta
oi-det — träda ifrån sina funktioner såsom universitetets
pro-kansler, dem generallöjtnanten Aminoff efter några års
interregnum vidtog, i det han förordnades till universitetets högsta
styresman på stället med titel af vice kansler. Jag antydde tidigare,
att jag förmodade erkebiskop Tengström icke hafva varit utan
allt inflytande på den unge Nervänders utveckling. Om jag
här-utinnan icke bedrager mig, så var detta inflytande ett rent
per-sonelt. Tengström, utgången ifrån högst anspråkslösa
förhållanden, hade med egen kraft brutit sig väg till den högstlyftade
plats, hvartill han i sitt land kunde höja sig, samt till en
inverkan på dettas angelägenheter, sådan som en enskild man
sällan här kunnat göra gällande. Under sin långvariga,
mångsidigt radierande verksamhet hade han utvecklat på en gång en
spänstighet och böjlighet, en rörlighet och fasthet, men framför
allt en verldserfarenhet och det hvad Fransmännen kalla savoir
faire, hvilka, sällsporda i alla länder, äro det mer än
någon-städes uti de trånga kretsar, Iivari vi ega att röra oss. Ifrån
Gustaf den tredjes glada dagar, under hvilka han inandades sin
ungdoms lifsluft, hade han medtagit för hela sitt återstående lif
dessa otvungna, humana former för yttre beteende, hvilka
ursprungligen lånade från södern, förmildrande den nordiska sträfva
stelheten, sjelfva af nordens allvarlighet blifvit modifierade i
sina ännu då rådande öfverdrifter. I känslan af sitt
mennisko-värde, förstod sålunda Tengström att framträda inför denna
verldens store oförsagdare än mången, hvilken rörde sig uti
förhållanden liknande dem, i hvilka han blifvit född, trädde fram
till honom sjelf. Han förolämpade ej de mäktige genom att af
detta värde göra en hekatomb, erbjuden såsom afgudaoffer åt
misstanken om deras fåfänga. Men lika litet förolämpade han
dem genom att kasta samma värde, klädt i en rå och tung
rustning, uti sin persons vågskål för att bringa denna i jemvigt med
deras, hvari ödet hade fällt sina största lotter. Då han sålunda
talade såsom meilniska till det rent menskliga i deras väsende,
lyssnade de till hans ord så, som han dem uttalat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
