Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven i denna förmåga att visligen ställa sina ord, hur
hög ön den sal må hafva varit, i hvilken det tilläts dem att
ljuda: äfven i denna urbana frimodighet, hvarmed han fördristade
sig att träda fram till foten af de högsta platser i samhället,
liknade Nervander erkebiskop Tengström — och hade sjelf få
likar deri, åtminstone i den underordnade yttre ställning, hvari
han uppvuxit och hvari han i det hela alltid förblef. Väl äro
gåfvorna mångahanda, och ett rikare mått af dessa har sällan
eller aldrig någon finne emottagit än Nervander. Men röner
ej förmågan en tidig väckelse, föres den ej i en bestämd
riktning af mötande yttre företeelser, är det fara värdt, att den
slumrar in för alltid, innan den ännu hunnit väckas till fullt lif.
Och derför skulle det synas mig ännu oförklarligare, hurulunda
den i armod födde och uppfostrade ynglingen kunde så godt
som ur sin qvafva studentkammare träda upp i hvilken
seigneu-rial salon som helst, lika obekymrad som kandidaten går bort
ifrån en vällyckad tentamen, ifall jag icke trodde på ett
inflytande, utöfvadt af erkebiskop Tengströms föredöme. Det
vissa är i alla fall, att Nervander med ett slags konstnärsglädje,
liknande den, som röjes af artisten, då han betraktar ett stycke,
som synes honom väl lulländadt, reflekterade p& denna lugna
frimodighet, kvarmed såväl hans tanke som hans lekamen rörde
sig inför dem, i hvilkas hand hans öde hvilade; en
frimodighet, hvilken han, i förbigående sagdt, ej hade att tacka för
någonting mindre, än hjelten har att tacka sin i farans stund:
räddning från undergången. Och emedan det karakteriserar
honom, må jag härvid tillägga, att Nervander ännu kort före sin
bortgång yttrade sin längtan, att en gång den högsta äran måtte
förunnas honom att få framträda inför den mäktigaste
personlighet i Europa, hvilken, såsom orden föllo, t,skulle haft styrka att
krossa honom såsom en matk,r för att vara i tillfälle att sätta
sitt mod och sin rådighet på detta yttersta eldprof. Ack!
jordens matkar hafva fått uteslutande makt öfver honom, innan
han såg denna och så mången annan djerf önskan gå i
fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
