Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångna tankens, hade till sin härold utsändt den yngste.
Tvekande i valet mellan sin böjelse och sina anlag för såviil
skaldekonst som vetenskap stod den tredje, tills naturforskningen,
detta neutrala område, hvarpå det poetiska sinnet och den
vetande tanken så ofta stämt möte i alla tider uti sina högsta
personifikationer, eröfrade honom åt sig.
Desse ynglingar voro Johan Ludvig Runeberg, Johan Jacob
Nervander och Johan Vilhelm Snellman. Det har funnits länder,
äfven ibland de högst civiliserade, hvilka inneslutit och ännu
i dag innesluta ett ringare mått af snille och skarpsinnighet iin
det, som hade funnit sin tillflykt i den koja, der besagde trenne
ynglingar omvexlande tärde än på sina bekymmer, hvilka ej
inskränkte sig blott till den stundande tentamens, än på sina
förhoppningar, hvilka gingo längre än till morgondagen, följande
på en utsatt examenstermin. Mindre än för någon var likväl
tentamens tvånget för Nervander ett träldomsok, hvarunder hans
ande skulle suckat. Det manade honom tvärtom till segerfröjd,
emedan det erbjöd honom tillfälle att öfvervinna svårigheter,
hvilka ej kunde kringgås. Den oerhörda lätthet, Nervander hade
att i sig assimilera massor af de mest olikartade kunskaper; de
goda grunder, på hvilka dessa kunde byggas, gjorde
tentamens-tiden, som för de flesta andra är den bittraste pröfvotid i deras
lif, till kanske den lustigaste, han någonsin öfverlefde. Med
ända till öfverdådighet gränsande dristighet störtade han sig emot
examensmålet och hann det med en framgång, sådan väl ännu
ingen uppnått det, sålänge det finska universitetet egt bestånd.
Annorlunda voro dock Nervänders nyssniimnde närmaste
kamrater till mods. Det var ej i öfvervinnande af dylika
svårigheter, de voro kallade att finna en — lek. Och Nervander
sjelf hyste den tro, delad af mången annan, att ingendera af
dem skulle hafva kommit sig till att böja sin ande under
trå-ket af att leta sig fram genom den filosofiska kandidatexamens
labyrinter, ifall ej han, som var den framdrifvande, uppmuntrande,
stimulerande principen för dem, hade dragit dem nolentes volentes
till den trädrika parnassen, den ene omedelbart vid sin egen
sida, den andre något senare, men i alla fall stärkt i sitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
