Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl af det innerligaste slag förbjuda den, som talar detta,
härvid tillägga, att det kunde anses såsom sällan svikande tecken
till och bevis för en persons åtminstone relativa förtjenst, att
Nervänder med värma intresserade sig för dennas framgång.
Länge, endast alltför länge var hans önskan att befordra denna
inskränkt blott till utvägar, hemtade ur rikedomen af hans
huf-vud och hjerta. Men sedan en tillfällighet, hvilken lika lätt
kunnat uteblifva som inträffa, omsider banade honom väg till det
akademiska rådet, har hans energiska, ehuru korta verksamhet
deri segrande ådagalagt, att sådana tider som de, då äfven
en Runeberg, när fråga väckts om ett konsistorielt erkännande
af hans literära förtjenst, tvangs att stå tillbaka nästan för hvem
som helst, icke så lätt hade kunnat återkomma, så länge
Nervänder i besagde råd egde säte och stämma.
Jag har, såsom jag befarar, i en olycklig stund kommit
att nämna det största namn, som ännu gifver och troligen
någonsin gifvit glans åt Finlands fattiga, literära häfder. Min tanke
ledes af detta på en gång uppå en af de allra förnämsta
för-tjenster, Nervander medelbart förvärfvat sig om vår literatur,
samt tillbaka till dennes egen studenttid, från hvilken en, såsom
jag tyckt, oundviklig digression nu ryckt mig några ögonblick.
— För ungefår ett och tjugo år sedan suto i Abo uti samma
studentkammare trenne ynglingar och delade der om natten
samma läger samt intogo vid samma torftiga bord såväl sin
andeliga som lekamliga spis. De voro arma på denna veiidens
håfvor, så att de knappt alla tillsamman egde så mycket, som
hvar och en skulle behöft för dagen efter det mått, hvarefter
studentens behof nu ofta mätes; men rika deremot på andens
gåfvor, så att de, delande sinsemellan dennes hela rike, voro
ämnade att en dag ådagalägga, huru långt den finska anden egde
makt att under detta tidehvarf tränga fram i de olika riktningar,
åt hvilka de hängåfvo sig. Endast ett år skiljde den äldstes
ibland dem födelsedag från den andres, och föga mer den
sistnämndes från den tredjes. Den äldsta af de ädlaste menskliga
konster: skaldekonsten, hade utvalt den äldste till sin målsman
i Suomis land; den sistfödda af de högsta vetenskaper: den full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
