Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvaraf hans nyssnämnde kamrater hastigt buros till framgång
uppå deras korta bana. Medan han hemfallen åt betrycket af
stundens behof nödgades förslösa en god del af sin öfverlägsna
förmåga uppå ansträngningen att hålla sig upprätt under denna
förödmjukande börda, höjde sig dessas steg, lätt $åsom flägten
öfver ett blomsterfält, uppå deras lyckas stigar, och intet fanns,
utom döden, nog hårdt att stänga deras välförtjenta framsteg
deq>å. Men desto hastigare och skoningslösare möttes de af
dennes engel. Bosforens himmelska, af barbarer förtrampade
strand öppnade snart i sitt sköte en blommig graf för att för
evigt behålla den ene af desse i sin ålders blomma fallne finske
män. Samma bölja, som suckat dervid, hade kunnat bära en
belsning till griften, hvari Troils andra jag, grefve Aminoff,
nästan samtidigt nedsjönk. Ty den bereddes på en ödslig
bolme, sköljd af lagunernas klangfulla vågor. Jag har stått
sörjande på denna graf, och min sorg ökades, då jag läste
inskriften på marmortaflan, hvilken af vänskapens saknad blifvit rest
deröfver. Ack! Gustaf Aminoffs ädla ande hade brutit sitt
stängsel på en kust, der man ej kunde lära sig ens rätt teckna det
okända namnet på det fädernesland, som hade utvecklat denna
anda i kärlek till sig och till allt godt på jorden. — Grafven,
som står oss närmast, den, hvari den sist qvarstående ibland 1827
års promotions trenne examens-heroer nu fallit, har kastande
hela sin tyngd i vågskålen, uti hvilken minnet vager deras
inbördes företräden, återställt det af lifvets lycka rubbade
förhållandet dem emellan, som fastställdes på den ljusaste af
Nervänders lefnad sdagar. Kring denna graf stannar ju såsom
hedersvakt hela hans fosterlands sorg, liksom dettas förhoppning
helsade honom den 10 Juli 1827. Den längesedan vissnade
kransen, hvarmed han då kröntes, har väl för oss numera
endast den betydelse, som senare af honom skurna lagrar kunna
gifva deråt. Men på den dagen var det annorlunda. Ty då
föll ungdomens, hoppets, segerns förenade ljus på den kransen
®ch gaf den en glans, hvari endast en segerns krans kan stråla.
Till honom, som bar den, riktades hvarje blick, äfven från de
skönaste, stoltaste ögon; hvar moder tyckte väl den moder lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
