Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft tid och lust att hängifva sig åt denna väl sekundära, men
likväl en stor reproducerande talang kräfvande funktion inom
skaldekonstens riken. Men spegeln, hvilken trognare än den
ypperste bland konstnärer kan återspegla äfven de herrligaste
anletsdrag, förmår ej gifva åt sina ögonblickliga bilder en
konsistens, som skulle skänka dem karakter af alster utaf
sjelf-verksam produktivitet. — Det vore möjligt, att den allsidiga
återspeglingslätthet, hvilken jag anser beteckna Nervänders
poetiska sinnesstämning, vore oförenlig med förmågan att återgifva
objektivt eller annorlunda än genom kritiskt resonnemang
egenheterna hos olika tidehvarfs och folkslags poetiska lifsyttringar.
Säkert är det åtminstone, att den till allsidig uppfattning af den
i motsats mot folkpoesin såkallade konstpoesins företeelser allra
oförmögnaste store skald, som i uyare tid uppstått, visat sig
deremot ega en undransvärd makt att till lif och rörelse
fram-befalla poetiska gestalter, omisskänneligen liknande dem. som
diktats fram af de hädangångna poetiska uppfattningssätt, bland
hvilka hans ande känner sig hemmastadd. Min tanke böjer
sig vördnadsfullt härvid framför allt för det odödliga
mästarestycket, genom hvilket Ossians och de fornskandinaviske
skaldernas ande gengående susar så mäktigt, att en rysning af
häpen salighet genomströmmar ens själ vid känslan af denna
närhet, liksom om mau stode inför Fingals från tvåtusenårig graf
sig uppresande kolossala vålnad. — Ifall det verkligen förhåller
sig så, som det påstås, att Nervander yttrat den mening, att
aKung Fjalar” vore ett ganska klent stycke, kan jag häri ej
se något annat än ett något vågadt utbrott af en fin malis, som
ville pröfva, huru långt hans landsmäns saktmodiga godtrogenhet
kunde förirra sig.
Det är ett märkvärdigt psykologiskt fenomen, att
Nervander, hvars skarpsinnighet så lätt kunde upptäcka, hvarthän hvar
och en annan borde vända sig för att framgå i den riktning, i
hvilken han skulle hinna längst, ej försökte sig, jag säger ej
åt det dramatiska hållet i allmänhet, men på den komiska
scenen, hvarpå lättskuma lagrar, svajande för bifallsstormens
förliga vind, otvifvelaktigt skulle väntat honom. Yäl veta vi alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
