Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stens i vissa fall gifver menniskan. Den liöge herrn hade
godheten att göra paskillanten ganska allvarliga förebråelser. ttMais,
mon Dieu, il faut que je vi ve.’* invände denne med en ton,
som tillkännagaf, att han inbillade sig hafva framburit ett högst
slående argument. Det var ett misstag. Ministern ryckte
endast medlidsamt på axeln, i det han med den mest storartade
naivetet täcktes utlåta sig: Je n’en vois j)as la necessitP.
Denna korta dialog innehåller ungefär hufvudsumman af det
sorgespels idé, hvari Nervander af sitt öde var ämnad att spela
hufvudrolen. Men den stora, trösterika skilnaden ligger deri,
att det ingalunda var ministrarne och andre än högre vårdare
af Finlands såväl intellektuela som öfriga högsta intressen, hvilka
i tänkesätt och handling repeterade de Vergennes’ iskalla och
isglatta replik mot honom, som sökte att till sin räddning bryta
isen. Jag har redan ur djupet af min själ framburit en
hyll-ningsgärd åt minnet af det fosterländska universitetets andre
Pehr Brahe, hvilken kraftigast bidrog till att ur gruset upplyfta
detta förherrligadt, liksom den förste kallat det fram ur intet.
Vördnaden förbjuder mig att nämna flera andra, till en del än
större namn än grefve Rehbinders, betecknande ännu lefvande;
namn, hvilka skola helsas af vår efterverlds tacksamhet äfven
derför, att deras bärare icke blott räddat åt den finska
vetenskapen en sådan man som Nervander, men äfven gjort för
honom mera, än som någonsin i vårt land fallit på en persons
lott, den der endast haft vetenskapsmannens anspråkslösa
för-tjenster att åberopa.
Men medan mer än en räddande hand sträcktes från
höjderna* ned till Nervänder, såg det något annorlunda ut i dalarna.
Jag har ej längesedan anfört en sägen derom, huruledes man
tyckte det vara Nervänders skyldighet att med overksam
resignation — cette vertu des peuples esclaves såsom den
vanligen så humane Lamartine en gång obarmhertigt förmenade —
bida på bättre tider. Men ej nog dermed, man skulle hafva
misstyckt, ifall ej denna resignation nedtryckt Nervänders själ
så djupt, att icke ens en känsla af missnöje vågade uppröra
sig deri. Professor Hällström höjde sig allt mer till ökad rike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
