Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastare än någonsin grodde i min själ den öfvertygelsen, att
ej den, som blindt hänföres af stormens nyck ock i den
hänförer, någonsin är förtjent af äran att helsas såsom den rätte
ledaren, vare sig af det stoltaste skepp eller den
anspråkslösaste julle.
Man skall kanske finna, att jag ej i tid uppspänt det
rätta seglet för att tillbörligt motstå dragningskraften af ett bland
de oförgängligaste minnen, hvars spår irrfärderna kring vida
verlden intryckt i mitt sinne. Jag hastar i alla fall tillbaka till
den förirring uti Nervänders sinnesstämning, hvilken ledde
honom på en afväg, vid hvars slut hans männabjerta nödgades
sucka: ahvarthän jag vänder mig, ser jag mig mött af förakt,
och det är rysligt för en så sensibel själ såsom min’’.
Man skall hafva svårt att tro, det ett så stolt sinne som
Nervänders kunnat låta ett sådant nödrop brista ut från dess
djup. Och likväl är det så. Detta rop är liksom den sista
monologen, sammanfattande grundmeningen af hans ädla lifs
sorgespel, hvilket med jerngriffel inristades af hans Öde på det
blödande hjertats finaste fibrer. Det finnes, skulle jag tro,
hun-dx-atals diktade sorgespel, hvilka ej innehålla ett enda så
hjert-gripande ställe som denna bekännelse, frampressad af ett
olycksöde, hvari, tyvärr, intet var diktadt. Och nu då ett genljud
af det ropet utan återvändo gråter i min själs öra, fattar jag
bättre än någonsin, att endast döden kunde medföra den
försonande upplösningen på ett sådant sorgespel. I den tanken
ligger väl en tröst, men en odödlig smärta ligger dock äfven
deri.
t Såsom de flesta sinnen, hvilka förmå älska någonting
annat än de lägsta beståndsdelarna af sitt jag, älskade Nervander
det hvad man plägar kalla popularitet — denna vidtomfattande
form af den oegennyttigaste bland all vänskap: en vänskap, som
egentligen vill intet af den, åt hvilken den hängifver sig; som
ej ens begär att lekamligen nalkas föremålet för sin
tillgifven-het, åtnöjande sig med vissheten, att detta finnes till samt
representerar det ädlaste och bästa, hvarom föreställningen
lifli-gast rörer sig uti den krets, der blida ljudvågor kringbära sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
