Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utkorades namn. En sådan popularitet, vunnen på det enda
sätt. hvarigenom den förmår öfverlefva ögonblickets vilda
kän-slorus, samt uttryckande inom en trängre eller vidgad horizont
aktning för och förtroende till dens ädelbet och liögsinthet,
hvilken densamma utvalt till sin beros, plägar ju alltid och
allestädes gälla ej blott såsom förespråkare utan äfven såsom
löftesmän för aktning och lörtroende också på höjder, der
populariteten sublimeras till andra benämningar. I följd af en nästan
oförklarlig förvirring i sitt omdöme, förleddes Nervander till att
betvifla detta axiom och ban begynte lyssna till hviskningarna
af den ridunderliga förutsättning, att han endast genom att på
det afgjordaste bryta med den popularitet, som dittills med
glädje fört hans namn vidt kring landet, kunde ingifva såväl
det ena som det andra hos dem, af hvilka hans yttre öde
berodde. Och han fattade så beslutet att bränna det skepp,
hvarpå han blifvit buren af förliga vindar, men hvilka enligt
hans mening i stället för att förmå föra honom till säker hamn,
skulle kasta honom alltmera aflägset ifrån en sådan. Han gjorde
det, som han ej trodde sig kunna underlåta, med hela energin
af sin karakter. Från den stunden var hans återstående lifs
öde, åtminstone så vidt det berodde på dem, de der hade intet
annat än sitt bifall eller dess motsats att skänka honom,
af-gjordt in i döden. Ty lika litet och kanske än mindre än den
högtuppsatte de Vergennes erkänna de, hvilka svärma nere i
dalarne, sanningen af hvarje tydning, som kan gifvas åt det
of-vanantydda liisargumentet: il /aut que je vive!
Nervänders förbittrade känsla af att hafva låtit försätta sig
i en falsk position öfversatte sig nu allt mer och mer i andra
känslor, som med denna hade bitterheten gemensam, men hvilka
ofta nog voro ännu vida mindre berättigade än den. Men dessa
åtnöjde sig icke alltid med att uttrycka sig i ord allenast; de
ville stundom urladda sig äfven i handlingar. Såsom bevis härpå
går jag att anföra en omständighet, hvilken sannolikt för ingen
än lefvande är bekant, och hvars hemlighet jag i långa år
bevarat trognare, än sjelfva föranledaren till den händelse, hvarpå
jag här syftar, gjorde det. Först numera då han hemfallit åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
