Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lian värdigt fyllt äfven denna plats, om också det måste
blifva blott framtiden förbehållet att utreda hans tillgöranden
i detta hänseende. Lika vanskligt vore det ock att söka afgöra,
huru mycket, som kan belöpa sig på hans anpart af förslaget
till de inrättningar, genom hvilka ett bland landets kännbaraste
behof kommer att aflijelpas: de anstalter, som hufvudsakligast
åsyfta tekniska anlags utbildande. Nervänders nitälskan deremot
för fyllandet af den del utaf de mest vanlottade folkklassernas
behof, för hvilken det stod i hans förmåga att söka bot:
be-hofvet af undervisning, röjer sig i öppen dag uti den framgång,
hvarmed hans hitåt syftande bemödanden krönts i hufvuilstaden.
På det afgjordaste felslogo deremot hans förhoppningar derom,
att den tid komme omsider att gry, som skulle upphäfva det
gamla anatemat: qvem Jupiter odit, facit paedagogum. Och
förlåtligt kan det vara, att dessa hos honom ej voro mera
seg-lifvade än hos de männer sjelfva, på hvilka dock framtiden i
grunden beror, och som evinnerligen sett sig hänvisade på —
framtiden; desse män, åt hvilka samhället anförtror sitt bästa
hopp, och dem det så länge tvang att lefva på förhoppningarnas
gäckande nödspis, tills det omsider barmhertigt afgjorde,
sannolikt för långlig tid, deras öde.
Men hvilka förhoppningar än Nervander redan hunnit
öf-verlefva, hade hans sinne ännu ej hunnit blifva hårdt ej ens mot
obehaget af yttre intryck. En förtidig vinter begynte lägra sig
på hans hufvud; men hjertats eld var dock på långt när ännu
icke släckt, och en jättes krafter arbetade än såväl i hjerta
som hjerna. Ännu några få dagar, innan den sjukdom bröt fram,
som afbröt hans lif, väckte han ^ina embetsbröders förvåning
genom att inom några få ögonblick, medan andra akter
ljude-ligt justerades, improvisera ett utlåtande, hvari han liksom
utandades den sista glödande lifspusten af sin kärlek till
universitetet, af sin ömhet för dess fortfarande anseende. Sådant var
hans testamente åt detta: och länge, länge skall man, när
bryd-samma fall uppstå, vända blicken mot den plats, han intog,
liksom för att begära råd och ljus derifrån. Men rådet är nu
stumt, och ljuset är nu släckt för evigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
