Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Nervander har dock lefvat i högre mening än den
hvardagliga. Ligger icke ett mäktigt bevis härpå äfven i den
förunderliga svårighet, hvar man känner att förKka sin tanke
med vissheten, att Nervander nu är vorden blott ett — namn?
Intet utplånar hvarje bild för blicken, den inre likaväl som den
yttre, så som afståndet gör det; och afståndet, som grafven
utbreder mellan de döde och dem, hvilka ännu kunna dö, är
dock det största. Hvarje svårighet, bekymmer, tvekan, dem
lifvet föder, framkalla likväl, ej Nervänders minne, men hans
hela personlighet såväl för min som för mången annans själ. Den
första ovilkorliga tanken härvid är och förblir alltid, att man
borde vända sig till honom, hvilken dock för alltid vändt sig
ifrån oss. Detta är ett underligt andeskåderi, hvari de
vanliga rolerna äro förvexlade. Det är den döde, som manar de
lefvande till sig.
Och Nervander förtjenar mer än mången att hafvas för
ögonen också nu, då ingen kan se honom mera, äfven derför,
att hans vänskap och deltagande ej behöfde suga värma af en
lekamlig närvaro för att hållas vid lif. Den, som skrifver detta,
känner derpå märkvärdiga bevis; men dessa ligga djupt under
publicitetens yta. Ett måste jag dock framlägga.
Det var en höstmorgon 1846. Sörjande stod hufvudstadens
befolkning vid dennas strand. Universitets lärare och ungdom
trängde sig fram i folkmassans första led. Ty hela fosterlandet
led i den stunden en stor förlust, en oersättelig skulle jag säga,
ifall jag trodde, att förlusten af någon enskild man vore en
sådan. Men främst drabbades dock landets högskola deraf.
Studentsången tolkade i vemodiga toner afskedets bitterhet.
Om-gifven af de sina, stod på skeppet, som redde sig att ila bort,
en man redo att gå i frivillig landsflykt. Med blottad hjessa
sade han sitt farväl åt sina faders bygd, åt valplatsen för sin
ärorika, fruktbringande verksamhet. Allt hans blod hade
sjunkit dervid från hans kinder till hans hjerta; alla hans tankar
och känslor stannade qvar på den strand, han nu lemnade
måhända för evigt. Snart var han försvunnen från sj-nkretsen;
tonerna hade dött bort; massorna glesnade och förrunno om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
