Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidtomfattande helt, Castrén att åt den för all vanlig
uppmärksamhet förlorade detaljen egna den mest ansträngda forskning.
Likaså egnade han i kedjan af sina kombinationer platser ej
blott åt de vidtspridde Samojederne, de vidtherrskande Tatarerne.
Äfven der lian upptäckte de allra sista qvarlefvorna af ett
bort-tvinande folk, reduceradt allaredan till den enkla expressionen
af några få individer, lyssnade han med sorgfälligaste ömhet
till dessas yttersta och tillika första testamente åt den
jemfö-rande språkforskningen, åt det menskliga vetandet. Och för att
upphemta den ringaste vinning åt detta vetande utsatte han så
mången gång sitt lif ej blott för ögonblickets öfvergående faror,
men för långvarigt lidande, för försakelser och mödor, dem
sällan äfven den girigaste trängtan efter jordisk vinning skulle
frivilligt trotsa. Och ännu der, hvarest äfven den sista skymten
af en bortbleknande sol dog på evigt frostbunden mark, hvarest
ej ens den torftigaste planta kunde suga någon näring för sitt
arma lif, der de vildaste fåglars sång qväfdes i födseln af den
bistraste köld, der förmådde lcraften af Castréns herosvilja hans
tanke ännu till lifligaste ansträngning och fann sina bud åtlydda.
Vaknande i någon näfverkoja på en hufvudgärd af snö, som
nattens isiga storm bäddat under honom, fann han ännu qvar i
sitt hjerta nog värma att med kärlek minnas sitt aflägsna
fosterland och de vänner, han der lemnat och dem han knappt kunde
hoppas att någonsin mera återse: och fann kraft i sitt bufvud
att återigen arbeta för den vetenskap, åt hvilken han vigt sig
till offer.
För att hafva uthärdat vida mindi-e kroppslidande än ett
sådant, och utan att själsansträngningen på afiägsuaste väg kunde
jemföras med Castréns, har mången i forna tider sett sitt
trofasta mod krönas med martyrens gloria. En humanare tid sådan
som vår lemnar numera sällan tillfälle åt den religiösa trons
allt uppoffrande hjeltar att genom sin undergång tillkämpa sig
sådan segervinning. Men en annan helig känsla, som vaknat i
senare generationers bröst, drifver nu de ädlaste och
kraftfullaste bland folkens representanter att i vildaste ödemarker trotsa
faror, försakelser, ja, sjelfva döden med mera brinnande ifver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
