Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än hvardagsmenniskan jagar efter stundens vanskliga fröjder.
Denna känsla är den nationella, kärlekens till fosterlandet. Det
är märkvärdigt att tvänne till den finska stammen körande folk
uppställt de begge män, kvilkas martyrlust och martyrkraft i
våra dagar gått längst och utLärdat mest. Af Ungern
utskickades det första idealet af sådan idéel kärlek, färdig att lida allt,
hvad menniskan helst undviker att lida, och färdig att försaka
allt, hvad menniskan annars ifrigast eftersträfvar. Det var
svärmaren Csoma de Körös (död 1842), visare än de förståndiges
kallaste klokhet. Han trycktes ned i grafven vid Himalayas
fot, långt, långt bort ifrån det land, för hvilket hans bjerta så
våldsamt, så rastlöst klappade. — Den andra hembjöds af
Finland åt ännu större ansträngningar, åt ännu mer mördande
vådor, än dem magvaren hade att utstå. Men Finlands djerfve
kämpe besegrade dem alla och återsåg hemmets stränder,
visserligen såsom en stridsman återser dessa, sedan han blödt i
hundrade fejder, vändande tillbaka med bruten, härjad helsa. Men
han återvände dock. Och deri ligger en oändlig hugsvalelse
och tröst, huru hårdt än våra hjertan i denna stund
sammanpressas af sorgen. Huru lätt hade ej så väl Castréns öde som
dymedels vårt eget kunnat utfalla ännu vida bistrare. En enda
af de tusen faror, han genomgick i Sibiriens öknar, var ju mer
iin tillräcklig att beröfva oss tillfälle att sörja honom på detta
rum. Mången bland oss har hört Castrén sjelf med hemsk
gläd-tighet förtälja, huru lian låg i en ömkelig koja neder, hjelplös
och utan förhoppning, omgifven af kaile, hårde män, som
hörbart för den de trodde döende omtalade sitt uppsåt att
sönder-stycka hans lekamen, sedan den bortdomnande anden väl hunnit
lemna densamma. Allgode Gud! vi kunna aldrig nog prisa Din
barmhertighet, att Du i detta elände sträckte Din räddande hand
till honom. Du återgaf honom lif och kraft att sträfva ännu en
tid för sina iidla syften. Du återgaf honom åt fäderneslandet
och de många, hvilka der älskade och ärade honom innerligen.
At den, som så länge varit hemlös, emedan han såsom trogen
son uppsökte sina fäders forna hemvist, skänkte Du omsider det
vänligaste hem. At honom, som med trofastaste sinne och re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
