Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapliga planer efter den kolossala måttstock, som efterhand
vidgat sig i hans håg och vilja.
Men när Castrén i största stil, som det någonsin torde
vara en menniska gifvet att det göra, hunnit genomgå sin
förberedande lärokurs; när hans onnitteliga knnskapsbegär öfver den
omätliga sträckningen af tvänne verldsdelar hopsamlat
hörnstenarna, pä hvilka och ämnena, hvaraf han ville uppresa den
storartade vetenskapliga byggnad, hvars grundplan omsider vuxit
fullfärdig inom hans tanke; när han efter rastlösa irrfärder
under nära ett decennium fulländat sin djerfva, äfventyrliga odyssé,
hvars högsta mål var uppsökandet ej af sitt eget, utan af
för-fädrens urgamla hemvist, och hvarunder han med gammaldags
patriarkalisk slägtkärlek helsat på sitt folks äfven armaste,
djupast sjunkne anförvandter; då tyckte han omsider tiden vara
för honom inne att sätta sig ned i ro inom fosterlandets
landa-mären. En ande sådan som hans kunde dock ej längta till
hvilans ro pä redan skördade lagrar. Ty i högre grad fin de
ileste var han äfven deri en äkta representant af sitt folks lynne,
sådant det varit och alltid borde vara, att arbetets ära fann i
honom den kraftigaste försvarare såväl i tänkesätt som i
handling. De vilda marker, på hvilka han uppskar skördar för sitt
vetande, hade väl såsom gengåfva borttagit de sista lemningar
af hans redan ifrån begynnelsen föga bergfasta belsa. Och
äfven under oändeligen mildare förhållanden än dem, under hvilka
blott hans starka själ uppburit och upprätthållit hans brutna
kroppskrafter, njöt han efter sin sista återkomst till hemlandet
knappt nog en enda dag af full lekamlig friskhet. Men andens
friskhet visade sig allt ännu lika okufvelig. Annu på hans
långvariga dödsbädd under de mellanskof, på hvilka de våldsammaste
plågor lemnade fred åt honom, ai-betade hans rastlösa ande på
lösningen af de vigtigaste vetenskapliga resultater med en
ihärdighet och energi, hvarpå själen boende äfven i den sundaste
lekamen sällan erbjuder exempel. Ännu då, när äfven han sjelf
begynte ana, att hans flyttning till det hemvist, der ingen mer
kan verka, var hardt nära förhanden, gaf sig behofvet att
fullständigare, än han det medhunnit, utveckla de vigtiga frågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
