Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helga hela sitt lif odeladt åt sin pligt såsom akademisk läirare
och vetenskapsman.
Den närmaste uppgiften för hans vetenskapliga forskning
erbjöds åt Kellgren genom ett för honom lika kärt som
hedrande uppdrag. Vetenskapsakademin i S:t Petersburg, som
hade åtagit sig att ombesörja utgifvandet af Castréns rika
filologiska qvarlåtenskap, utsåg sin berömde ledamot Böthlingk till
att ombesörja bearbetningen af de materialer, hvilka förefunnos
i de åt henne öfverlemnade samlingarna, för en koibalisk och
karagassisk språklära. Hindrad genom sysselsättningen med sitt
kolossala lexikaliska arbete, kunde dock Böthlingk ej oaktadt
all sin kärlek för sin bortgångne väns minne åtaga sig det
gifna uppdraget. Då kastade akademin sin blick på den unge
professoren i orientaliska literaturen vid vårt universitet,
hvilken under sin vistelse i S:t Petersburg hade ådragit sig fleres
bland ledamöterna välvilliga uppmärksamhet. Och säker om sin
redliga vilja att motsvara förtroendet, ehuru tvekande i afseende
å sina till värfvets utförande erforderliga krafter, begynte
Kellgren orientera sig inom det nya honom anvisade gebitet. Då
kom döden och lade sig mellan början och fullbordan icke blott
af detta arbete, utan af alla dem, till hvilka planerna lågo i
endast sväfvande utkast uti den framtidsrike mannens själ. Dit,
men icke längre var det honom gifvet att gå, ehuru det
väntande vetenskapliga studium, efter menskligt sätt att se och
beräkna, tycktes böra blifva vida vägnar drygare, än det han
hunnit tiliryggalägga.
Det omvexlingsrika året 1856 var inne, hvars vår medförde
fredens välsignelse, men hvars höst uttalade öfver Finland
hungersnödens förbannelse. Detta land, hvars lycka så sällan
gif-vit anledning att omtala det, omnämndes nu oftare än någonsin
förr i följd af de olyckor, som drabbat detsamma. Den ena
jemnatten följde på den andra, afmejande med allt. mera
obarm-hertiga liar fälten, på hvilka föga eller intet lemnades öfrigt åt
menniskorna att skörda. Landets nordligare befolkning blef
hänvisad till barkbrödets hårda nödspis eller allmosans ännu hårdare.
Då spred sig plötsligt ifrån landets sydligare trakter en under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
