Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thronbestigning genast kunde fyllas, var af nöden för en man,
hvilken förmådde taga sitt vice kanslersembete så, som friherre
Munck tog det; icke såsom en roll, hvarur förändrade
omständigheter när som helst kunde föranleda honom att falla, utan
som en uppgift för lifvet, stående och fallande endast med detta.
Med ett ord: friherre Muncks humana väsende var ej ett
hittebarn från gårdagen, funnet på händelsernas allmänna stråkväg,
och det han mera för anständighetens skull än af fri böjelse
hade adopterat i stället för att låta sin höga hästs hofvar trampa
derpå. Hela hans tidigare bana, huru aflägsen den än framgick
från det mål, dit den förde honom till slut, kan betraktas
såsom en oafbruten förberedelse till det kall, hvaråt han genom
sitt ridderliga tänkesätt, sin trofasthet och sin tro på det goda
i menskligheten gaf lika mycket anseende, som han sjelf deraf
skördade heder.
Det anförda torde låta såsom en sällsam paradox, och det
kräfver derför ännu mer en bevisning, oafvislig redan i följd,
af det ljus, hon vore egnad att kasta öfver utvecklingen af
friherre Muncks bildning och karakter, hvars endast sista resultat
de fleste bland oss voro i tillfälle att lära känna, sedan dessa
hade nått sin fulla mognad. Det är ingalunda bristen på fakta,
för en sådan bevisning, som kommer att lemna ouppfyllda
lakuner deri. Tvärtom är det deras mängd, som, tillbakaträngd
af de snabbt fiyktande ögonblickens framfart, nödsakar mig att
åtminstone i denna stund låta de tiestä bland dem ovidrörda
försvinna undan våra blickar. Hvad jag i alla fall tillåter mig
anföra, torde ändock förslå att gifva styrka åt den mening, att
friherre Munck äfven på främmande jord icke saknade väckelse
till finskt sinnelag i allmänhet och specielt till intresse för den
läroanstalt, han en dag skulle taga under sin trogna vård, samt
att han redan då lyckades göra humaniteten af sin personlighet
så gällande, att, när helst något uppdrag anförtroddes honom,
behofvet af detta värfs ledning med mer än vanlig elevation i
bildning och handlingssätt kunde anses omisskänneligen
på-pekadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
