Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taget icke partilös, utan snarare ganska partisk: men i samma
riktning som lyckan sjelf visat sig vara det för honom. Ehuru
ej begåfvad med de egenskaper, hvarmed de utvalde individeme
omotståndligt hänföra massorna att följa sig, ingaf- han hos alla
det förtroende, som icke tillåter tomrum att uppstå kring en
menniska. Man förstod, att, om också Rein icke var ämnad att
i främsta ledet bryta väg åt dem, som ville framåt, var han
ännu mindre gjord att blifva efter, der andra togo sina steg till
ett bättre. Man kunde på den tiden knappt nog tala om en
opinion, som skulle gjort sig allmänt gällande inom
universitetet. Ännu mindre hade en sådan opinion, såsom sedermera blef
fallet, vuxit till en makt, hvilken mer eller mindre beherrskade
opinionerna i hela landet. Men åtminstone instinktmessigt kände
likväl mången då redan, att det system af godtycklig despotism,
som de inflytelserikaste medlemmarne i consistorium ncademicum
sökte — och ofta nog lyckades per fas et ne/as - utöfva,
blef, ju längre det led, allt mera olideligt, huru mycket än
systemet tycktes tempereradt genom den humanitet, hvilken utmärkte
mer än en bland desse lärde småtyranner i deras normala
tillstånd. Såsom typ för hela slaget bör främst ihågkommas professor
Hällström. En mera intressant personifikation af vetenskapen än
han kunde väl föga nog något lärdt samfund uppvisa. Under sin
första lefnadsperiod hade lian tillhört Gustaf den tredjes liffulla,
hurtiga tidehvarf. Men till man mognade han, medan Gustaf
Adolfs afmätta, metodiska regim sökte återställa jemvigten i hans,
af franska revolutionens skakningar ännu ytterligare stimulerade
undersåters sinnen. Den harmoniska yttre bildning, som på ett
så intagande sätt utmärkte denna öfvergångsgeneration, i hvilken
de olika tidselementerna hade sammansmultit till åtminstone
skenbart mättad enhet, gjorde äfven hos Hällström ungefär samma
intryck som den vackra vattenspegeln närmast ofvanom en
bråd-störtande kaskad. Hans unga års uppbrusande lynne låg
kuf-vadt af en erfarenhet, som lärt, att sådant var rådligt och
nyttigt: af en vilja, hvars beslut gjort sig till lag. Men liksom de
tjusande fioltoner, dem Hällström med mästarehand lockat fram
i sin ungdom, sedermera lågo bortsomnade, såsom om de aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
