Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
burgensiska, men framför allt den österbottniska, ju längre det
led, allt mera stigit ej blott i mängden af sina !tnationister’n,
utan ock genom den intensiva betydelse, hvartill de arbetat sig
opp. Till stärkande af dessa nationers anseende hade den
omständigheten icke minst bidragit, att de hvardera ovanligt länge
åtnjutit äran att såsom sina inspektörer vörda högskolans mest
frejdade lärare, Calonins och Porthan, hvilka båda med
ensidigheten af sina energiska karakterer befrämjat sina närmaste
landsmäns intressen och de under deras hägn stående föreningarnes
reputation. För öfrigt hade väl den österbottniska nationen
mer än en gång i sina hembygder varit af krig och örlig
hemsökt nära till tillintetgörelse och stundom nödgats i massa söka
sin tillflykt på andra sidan sin egen vik, vid Fyris’ stränder.
Men politiskt hade den nationen aldrig känt sig genomskuren af
fiendens svärd, så att her.nes åtskilda lemmar blifvit ryckta
under olika potentaters väldigheter.
Olyckligare hade. såsom redan tidigare påpekades, den
vi-burgensiska nationen sett sitt ödes lotter falla. Men ehuru det
territorium, som gifvit henne namn, och hvarifr&n hon
hufvudsakligast rekryterat sig, stycke för stycke bortslets från allt,
hvilket hade gjort det till en del af ett helt, öfverlefde likväl
benämningen ^viborgska nationen^ med rörande ihärdighet
förhållanden, som i verkligheten ej mera funnos till. Detta namn,
som betecknade på en gång en endast alltför obestridlig sorg
och en högst problematisk förhoppning, dog ej ens då bort, när
kejsar Paul, le^.d af sitt med det Holsteinska fursteblodet ärfda
hat mot Sverige, förbjöd sina viburgensiske undersåter att vid
den finska akademien än vidare befolka den nation, åt hvilken
deras fäder gifvit namn. Detta påbud var ett visserligen strängt,
men derjemte mycket radikalt botemedel, genom hvilket
afkom-lingarne grundligt skulle kureras från sympatierna för allt det,
som under flera sekel hade gjort de gamle karelarene till
svenskar och finnar. Förbudet blef lyckligtvis ej långvarigt; och
isynnerhet efter återföreningen 1811 fungerade viborgska
nationen rid Abo akademi som den pulsåder, genom hvilken ett
gemensamt lif de så länge från hvarandra skilda lemmarne emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
