Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den blomman har vissnat längesedan; -men de blommor,
som utgått från Franzéns ande, de lefva qvar i odödlig fägring
doftande ljufligt och skola så dofta för slägte efter slägte.
Franzén var tacksam för äfven den sista blomman, som ställd vid
hans fot gladde hans blick; skulle vi ej vara tacksamma för de
tusentals andens blomster, han efterlemnat åt det folk, som gaf
honom lifvets värme? Det är denna tacksamhet, som i dag
samlat oss på detta rum för att vårda hans minne, hvilket kommer
att mätas af sekel. Det första seklet har nu gått till ända,
och vi stå här såsom vakter, att det ej må öfvergå till ett
annat, utan att hans folk egnat deråt en skyldig minnesgärd.
Jag har fått det ärofulla, för mig oändligt dyrbara
uppdraget att tolka de känslor, som lifva ej allenast denna
församling, utan ock utgöra ett föreningsband mellan oss och så många
andra, hvilka jemte oss tro sig uppfylla en helig pligt, då de
söka gifva uttryck ät sin erkänsla för det myckna vackra, ädla,
goda, Franzén rastlöst skänkt ej blott den långa följden af sina
samtida, utan ock eu obegränsad efterverld.
Yi veta alla, att Frans Michael Franzén såg ljuset högt
uppe i mörko lande uti norden. Deri ligger för oss eu kär
påminnelse ej blott om den segerrika strid, vårt folk kämpar
emot naturens motspänstiga makter, utan fastmer om den ädlare
seger, som vuunits och fortfarande vinnes öfver de tryckande
hindren inom andens sferer. Franzén sjelf förundrade sig ofta
deröfver, att sångens gåfva kunnat alstras i hans själ uti dessa
öde trakter, der hans första steg skredo fram mellan tjärtunnor
och andra dylika impedimenter. För mig förekommer likväl
denna sak helt naturlig under de omständigheter, i hvilka han
föddes och växte upp. Om det gifves en känsla, som
bestämdast, oföränderligast uttalar sig i Franzéns skaldeskap från
begynnelsen, så är det kärleken till familjen, till hemmet. Jag
vill i detta hänseende här åberopa hans underbart hjertliga
hels-ning till ade hemmavarande", hvari ingen bortglömmes, ej ens
»nordens näktergal1-’, hvilken sålunda får sin plats bland
familjeminnena :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
