Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..Knäpp då, goda! sorgligt på din zittra:
Ömma! sjung af dina qvädens tal
Någon hjertlig sång: och sakta q vit t ra.
Efter dem, du nordens näktergal:
Du, som anar om dens nöd, som lider,
Med din ljufva klagan: du, som satt
På vår flaggstångs spets i långa tider
Och sjöng bort för mig så mången natt.“
Vi måste väl alla medgifva, att, om det gifves ett
företräde, som med skäl kan väcka afund hos den ena menniskan
mot den andra, så är det dennas lycka att ega ett godt,
kärleksfullt, varmt hem; och denna lycka åtnjöt Franzén från sin
spädaste barndom i rikligaste mått. Det är ett konstateradt
faktum, att kärleken till det sköna hos honom växte upp ur
kurleken till hans sköna, madonnalika moder. Ur en renare
källa har aldrig en poetisk själ blifvit väckt till sin bestämmelse.
Redan dessa förhållanden torde förslå att förklara,
huru-ledes de poetiska elementerna i den nnge Franzéns omgifning
förmådde ej blott motverka tjärtunnornas prosaiska inflytelse,
utan äfven bestämma grundtonen och riktningen af all hans
diktan och traktan. Men äfven utanför hemmets stuga
medverkade andra momenter till stegringen af gossens poetiska känsla.
Den natur, som utbredde sig omkring honom, var visserligen
ödslig och vild, men storartad var den derjemte. Då man ser
hans egenhändiga anteckningar om resan till Kajana, dess
vådliga, halsbrytande forsfärder, som tycktes kasta båten emot
klipporna för att ohjelpligen krossas, ehuru den genom en pilsnabb
vändning ändock räddas, begriper man ganska väl, huru denna
stora sympati för nordens natur kunde ej allenast alstras, utan
också outplånligt fortlefva i Franzéns själ. Att denna
förtroliga bekantskap med en skarpt utpräglad natur skärpt hans sinne
för uppfattningen och skildringen deraf, är utom allt tvifvel.
Också har han derur upptagit otaliga motiver i många bland
sina skaldestycken. Isynnerhet har Franzén tecknat
vinterlandskap oftare och med större förkärlek än någon annan skald: hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
