Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormade lians ljud; och på den harpn.
Der hans djerfva finger lopp,
Stänktes blod af slagna kämpars tropp/4
Så hänförda af beundran för dessa och dylika ställen i sången
öfver grefve Creutz vi ock må vara, fordrar likväl billigheten,
att vi icke bryta stafven öfver män, som stående på planen af
den tidens bildning icke kunde förlika sig med den djerfva
genombrytningen deraf, som den unge finske skalden tillåtit sig
att våga. Det strängaste uttryck af detta ogillande innehålles i
ett af Beskow meddeladt bref från Kellgrens efterträdare i
Svenska Akademien Stenhammar till Leopold. Deri heter det:
aMå man kalla mig skuggrädd, det tillhör svagheten och all
liten förmåga, men de der ytterligt djerfva, alldeles öfverspända
försöken alldeles förskräcka mig. En kraft, som för att visa
sig, behöfver ett så ovanligt bemödande, förekommer 111ig alltid
misstänkt. Visserligen är det för Akademien en fägnad att
belöna, men jag är viss, att hon tillika inser vådan af att
upp-munira ett slag, som hou ej kan gilla. Ponera ock, att Franzén
vore auktorn, så är han ej mer auktorn till Jtfenniskans anlete.11
Jag understår mig visst ej att jäfva Svenska Akademiens dom,
huru den ock må utfalla, men det torde tillåtas mig, att under
förtroendet af en enskild brefvexling yttra min fruktan och mina
betänkligheter.15
När man ser så skrämmande farhågor yttras inom sjelfva
Akademiens sköte af en Kellgrens lärjunge, ^sjelf begåfvad med
en fin känsla, smak och omdöme," känner man sig ännu mera
uppmanad att göra rättvisa åt Akademiens pluralitet, som
oak-tadt alla betänkligheter, äfven den ej kunde afvärja, likväl egde
tillräckligt både omdöme och mod att bespara Akademien
skandalen att hafva underkänt det mest poetiska stycke — knappt
Tegnérs ^Svea15 undantaget — som någonsin blifvit underkastadt
dess ompröfhing.
Huru samvetsgrannt Akademien dervid gick tillväga, visar
sig äfven i hennes val af de tre granskare, hvilka närmast
skulle afgifva utlåtande öfver prisskriften. Ty de buro namnen:
Gyllenborg, Oxenstjerna och Leopold. En poet, som ej låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
