Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott en lusteld vid Lovisas thron,
Blott att roa hennes tärnor
Flög den opp i solar och i stjemor,
Med ett lekande behag,
Fh-gtigt tända för en bröllopsdag.14
Det måste väl medgifvas, att det för hvilken skald som
helst, den der lyckats upptända ett så briljant fyrverkeri som det
i de citerade, verserna afbrända, skulle känts påkostande att
inställa hela herrligheten endast på den grund, att denna ej
hade att bjuda på alldeles verkliga solar och stjernor. Då slapp
Franzén för mycket bättre köp, när han blott beböfde
underteckna Akademiens berättigade anmärkning, att besagde strof
aicke gör nog rättvisa åt Dalin11 etc.
Den ofta så bittert förorättade Leopold tillhör i alla fall
förnämligast äran att hafva befriat samtid och efterverld från
nödvändigheten att uttala en dylik reservation emot Svenska
Akademiens dom öfver Franzéns odödligt sköna sång. Det är
öfvertygelsen, att författaren röjde aett snille mäktigt att, genom
dess rika bildningsgåfva, en dag gifva åt svenska vitterheten
en ny grad af upphöjning,11 som inger Leopold mod att oaktadt
alla både sina egna och sina kollegers skrupler tillerkänna
högsta priset åt Franzén och göra sin mening gällande äfven
hos de andre. Huru vågadt detta resultat likväl tycktes, bevisas
bäst af det tillägg, hvilket bevaras i utlåtandet, som å Akademiens
vägnar af Leopold uppsattes, och hvari skälen för och emot det
högsta prisets beviljande på guldvigt vägas. Men när engång
beslutet härom var fattadt, visade Leopold äfven nu, att han
var den man, som
„Ville ädelt, kunde hvad han ville.1*
Präktigt föredrog han Franzéns ståtliga sång på
högtidsdagen och öfverlemnade i Akademiens namn priset åt den unge
skalden, som för första gången uppträdde personligen inför den
svenska hufvudstadens allmänhet. Leopolds helsning erkännes
hafva varit den vackraste, som någonsin tilldelats en pristagare.
Och ännu i dag kan man ej utan beundran och rörelse läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
