Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är lika litet en poetisk, som ta längen att pryda plank och
portar med figurer får anses såsom bevis på förmåga att
åstadkomma någonting betydande i genremålning. Men med Franzéns
tillfällighetspoesi är förhållandet ett helt annat. A ena sidan
bestyrker han såsom ganska få andra skalder sanningen af den
satsen, att all lyrik i granden är — tillfällighetspoesi. Och på
den andra adlar han äfven de stycken, hvilka tillhöra denna
skaldeart i vanligaste mening, på ett sätt, • som lyfter dem upp i
jemnbredd med det yppersta, den lyriska dikten kan åstadkomma.
Ej sällan röjer en genom yttre tillfälligheter hos Franzén
framkallad sång en förening af alla de egenskaper, hvilka endast
hos stora skalder anträffas: en ljus blick in i betydelsen af
diktens föremål; en varm känsla, som smälter fram vigten äfven
af det skenbart mindre betydande; en kraftig tanke, hvilken åt
känslan gifver en fasthet, förhindrande henne att förflyktigas i
töckniga dimmbilder, liksom den grönskande strandens konturer
binda den blåa svallande böljans formlöshet. Framför allt är
det den outtömmeliga källan af erkänsam godhet, som
öfvergju-ter dessa foster af ögonblickets vänliga stämning med en glans,
hvilken värmer lika mycket som den tjusar. Lätt förstår man,
att ett så ablödigt hjerta* som Franzéns ej skulle förmå sätta den
toma inbillningen om sin skaldiska oförmåga emot den gamla
skaldebrodrens fasta, manliga maning: sjung! Men med ledning
af tanken på Franzéns senare öden anar man derjemte, att i
den unge finske poetens löfte att in i döden trycka den svenske
skaldeveteranens hand, röjes liksom en förkänning af
dragningskraften, som låg i Svenska Akademiens kallelse: kom hit och
intag den stol, hvilken står tom, sedan Gyllenborg lemnat den!
Men huru än Franzéns yttre öden skiftade, qvarstodo de
sedliga grundvalarne för hans väsende orubbeligt der. Och på
dem hvilade troget äfven minnet af den födelsebygd, som han ej
mera hade full rätt att betrakta såsom sitt fädernesland. Det
hände sig, att i det land, han hade föredragit framför denna,
man tillfälligtvis upphöjde på hurraropens munväder till skyarna
frihetsmartyren och riddaren af skandalen från Packartorget,
Crusenstolpe, medan man mycket ovarsamt nedkastade i smutsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
