Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den åldrige, vördnadsvärde statsmannen Mathias Rosenblads
för-tjenster med thy åtföljande goda nanm och rykte. Denna
hård-händta framfart emot ^Rättvisan, Tacksamheten och den rena
Sanningen” gick Franzén mycket tungt till hjertat. Från sin
ungdomstid erinrade han sig, huru tacksamt isynnerhet Finlands
presterskap erkände, att heder och anständighet genom
Rosenblad efterträdde i skötandet af de ecklesiastiska sirenderna den
nästan för mycket fördomsfria Schröderheimska regimen
härut-innan. Och Franzén lät af sin kärlek till de nyss nämnda tre
dygderna locka sig att i en sång från uAura till Svea”
påminna det sistnämnda om hvilken karl det hutlade med i sin
gamle Mathias. Ula bekom denna Auras opåkallade inblandning
i Sveas inre angelägenhet den förstnämndas ädle poetiske ombud.
Han, som åtminstone i Sverige fått lefva oantastad, så Jänge
det gällde endast poetiska intressen, ansågs nu hafva
öfverskri-dit sin befogenhet, då han vågat uttala sin mening om
Rättvisans, Tacksamhetens och den rena Sanningens fordringar. Den
store skalden, som äfven medels det misshagliga qvädet bevisat
sin rätt att fortfarande tala sitt skaldiska modersmål, erinrades
derom, att ^tystnadens ålder” allaredan för honom inträdt. Han
svarade äfven nu med verser på denna anmaning, så motsatt
den fyratio år förut från Gyllenborg emottagna. De äro vackra,
men vackra med den underbara fägring, då lundernas ännu icke
affallna blad med mångskiftande farger nästan spöklikt härma
Hesperiens lustgårdar:
„Ja, ålderdomen bryter rösten.
Och vårens sång med våren dör,
Dock qvittrar fogeln. än om hösten,
Då han till flykt sig färdig gör.
Och gerna må vi honom höra
Med sena, om än mat to ljud
Den blomtid oss till minnes iöra.
D& han naturen sjöng som brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
