Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla fall dem. En poetisk luft oingaf dem obestridligt, ehuru den
var inpregnerad äfven af elementer, långt ifrån poetiska.
Vid sin ankomst till Sverige stannade Franzén med de
sina i Stockholm förbidande den dag, då han fingo tillträda
sitt pastorat. Sveriges hufvudstad genomströmmades på den
tiden af ovanlig liflighet, med olika strömdrag dit buren från
flera håll. Isynnerhet sökte Svenska Akademien att uppenbara,
det hon hvarken var lefvande begrafveu eller död, utan tvärtom
egde lifskraft nog att meddela äfven åt andra. Ett märkvärdigt
bevis på ’denna tendens röjde sig i hennes vid årsdagen 1811
framkastade prisfråga: aHvilka äro medlen att hos ett folk väcka
och underhålla Patriotism och en rätt nationlig anda?75 en fråga,
som på ett utmärkt sätt besvarades af grefve Ad. Göran Mörner.
Akademien hade likväl en lycklig tillfällighet att tacka derför,
att det nämnda året erhöll en oförgätlig märkvärdighet i
hennes annaler. Under dess förlopp uppträdde nämligen i skygd
af hennes egid tdc tre vittre teologie doktorerne75, hvilka
sedermera utgjorde Akademiens yppersta prydnad. Joh. Olof
Wallin tog den 29 Maj sitt inträde efter grefve Gyldenstolpe;
Frans Michael Franzén gjorde sammaledes d. 27 November,
talande till åminnelse af grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg; och
den 20 December, allt samma år, emottog Esaias Tegnér
Akademiens stora pris för sitt mäktigt upplyftande skaldestycke:
^Svea71, hvari poeten på förhand besvarar Akademiens
ofvan-nämnda fråga skönare än sjelfve Tyrtaeus skulle förmått det.
Jag tror mig icke böra lemna det oomnumndt, att utom
Franzén ännu tvänne andra tinnar år 1811 genom Svenska
Akademiens tillgöranden påkallade ehuru på olika sätt allmänhetens
uppmärksamhet. Saken tyckes för kuriös, att icke kunna göra
anspråk äfven på vår. Sveriges konung, på den tiden Carl
XIII, hade haft den njutningen att för andra gången stänga
Akademiens dörr för sin gamle rival och ovän Gust. Mauritz
Armfelt; denna gång ej på grund af påstådt riksförräderi, utan
emedan Armfelt ^upphört att vara svensk undersåte71. I hans ställe
valdes till ledamot friherre Gustaf af Wetterstedt, den tiden
endast hotkansler, men begåfvad med håg och lyftning att stiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
