Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I’å AUsandindagin JS30 i Fredriksbamvt kadettkur. 17
stråten äfven till den lägsta hyddas dörr; huru han, i tider af
jernhård nöd, som hota att böja till och med finnens bergfasta
sinne ned till den otacksamma jorden, lyfter detsamma åter npp
till en ljusnande himmel, derur genom brustna töcken åter
såsom förr stiger neder förtröstan på en förbarmande Försyn,
till hvilken bönerna ostörda höja sig, talande fädernes eget
sekelgamla hemspråk med Henne. Med stolthet förnimma vi,
huru hans aktning lyfter upp till foten af sjelfva thronen dem
bland våra landsmän, hvilka genom redlighet och talanger
utmärka sig uti sitt anförtrodda kall. Trösterikt är för oss att
skåda, det han ärar vårt folks sträfvande efter kunskap och
sann själsodling, och att han skänker dem bland våra landsmän,
som kämpa uti första lederna för att hinna detta stora mål, sitt
lifvande bifall. Hvad kraftigare bevis kunde han väl gifva oss
på sina tänkesätt äfven i sådant hänseende, hvad högre
påminnelse kunde lian väl lerana Alexander om det, som bör ligga
honom i en framtid ömt om hjertat, än då han åt sin älskade
förstfödde öfverlemnade den högsta vården, hvarmed han sjelf
länge hägnade våra fosterländska sånggudinnors högaltare,
hvil-ket han kejserligt frikostigt ur dess aska uppreste.
Dock icke äro vi desamma, som behöfva fjerran uppsöka
prof på Xikolais hulda omvårdnad. Huru ofta har den ej
uppsökt oss? Och ej lång tid har förflutit, sedan vi rönte det
största bevis derpå, som han kunde skänka oss, då han åt sin
egen höge broder anförtrodde ledningen af denna
undervisningsanstalt, till hvilken vi alla åtnjuta äran att få räkna oss.
Men jag är öfvertygad derom, att jag icke behöfver till
edert minne föra uppmaningar till tacksamhet och tillgifvenhet
för vår Kejsare och hans ätt. I fören ju — jag vet det väl —
hvar och en från fädernehyddan lifligare påminnelser dertill, än
någon, eho det vara må, från detta rum skulle kunna till Eder
sända. Ty såsom behofvet af religion klappar ovanskligt i hvarje
finnes barm, så har deri äfven från urminnes tider lefvat ett
behof att trycka förtroendet till regenten och dennes slägt emot
hjertat lika kraftigt, som i dessa bistra tider månget af lidelser
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
