Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sånde nu längtande, bäfvande blickar för att uppsöka den
högt-älskade gästen, ehuru de knappt vågade sätta tro till hoppet,
som blifvit dem gifvet, att han skulle besöka deras låga, torftiga
kojor. Och när han ändteligen. ehuru sent för deras älskande
oro, uppsteg på deras strand, då öfverväldigades de, kanske för
första gången under ett helt menniskolif, af sina känslors
öfver-mått och buro honom, lyftad på starka armar, täflande om
denna lycka, sälla att på detta äkta nordiska, af deras
hän-gifvenhet oemotståndeligt påbjudna sätt få tillfälle att låta
densamma utbryta. Och Alexander förstod bättre än någon att
tolka detta le/vande språk. Hänryckt af öfversvallande sällhet,
kände han åter en gång, att furstegodhet och ädelhet icke
alltid slösas bort på otacksamhetens snöfjell, och att det ännu
finnes folkslag, hos hvilka det är väl värdt att förtjena kärlek.
Dock jag märker, att det outplånliga ungdomsintrycket
från dessa tider hänfört mig att dröja vid taflan af Alexanders
Eriksgata genom vårt fädernesland väl icke längre, än jag är
öfvertygad om, att hvar och ens bland Eder varma intresse
gerna skulle det se, med huru ringa framgång den än må hafva
blifvit aftecknad genom min hand — men längre dock än den
flyende stunden det tillåter. Och väl oss! Vi behöfva icke
taga vår tillflykt till förflutna tider för att uppsöka taflor,
föreställande scener, som på det kraftigaste uppmana arfvingen af
Alexanders namn och en gång af hans spira, att med huldhet
lyfta Finlands folk upp till sitt hjerta — lika litet som vi
sjelfva behöfva skåda så långt tillbaka för att ur det förflutnas
grafvar väckelser måtte uppstiga till kärlek och tillgifvenhet för
honom.
Hvarje ny dag talar ju nya och likväl väl förstådda ord
derom till vårt hjerta, då den täljer, hvad Nikolai redan för
Finland gjort, och då den framter för vår blick rika utsigter af
det. han ännu ämnar beskära det. Med glädje se vi ju städse,
huru troget hans öga vakar deröfver, att hvarjom och enom rätt
efter landsens åldriga lag må så skipas, att våld och vald måste
dölja krossadt hufvud. Med tacksamhet skåda vi, huru han
söker visa vägen för välstånd och trefnad, så att de måtte finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
