Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ringa var den gåfvan dock mot det,
Som utaf dess huldhet blef er gifvet,
Da till kunskap leddes edra tjät.
Och jag vet, att mannen en gång ärligt
Gälda vill, hvad ynglingen har rönt.
Ädlast sker det, om I tänken härligt,
Och om städs I handlen rätt och skönt.
När I troget följen denna fana,
Mången blick ert „ F ramat71 följer glad.
Intet hjerta gläds dock af er bana
Varmt likt det, som tecknat denna rad.
Jag ha/ver fullbordat det oerk, som Du mig gifvit haf~
ver, att jag göra skulle.
Så talade vår Herre och Frälsare, lyftande upp sina ögon
mot höjden, till sin Fader, till honom, som Fader är, öfver
allt, hvad l ader heter i himlen och på jorden. Så talade
Jesus, anande, att den stunden var kommen, då Han skulle säga
sitt farväl åt den jord, som en liten tid hade sett Honom med
lära och efterdöme verka för dess förgängliga slägtes eviga
räddning, den jord, på hvilken Han med himmelsk kraft kämpat för
himlens seger. Nu var den tid kommen, då Han skulle lemna
den för att återvända till sin Faders ovanskliga boningar. —
Och de tidehvarf, som redan ilat hädan, sedan Han uttalat detta
sitt ord, hafva, hvad helst än svikit, hvad än fallit störtadt af
deras stormande fart, städse framstått såsom osvikeliga vittnen
för ordets sanning, och de sekel, hvilka stunda, skola aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
