Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphöra att bestyrka, det Guds Son hafver fullbordat det verk,
Hans Fader gifvit Honom, att Han göra skulle
Ej stort är måttet af den erfarenhet, mina unge vänner,
som I på Iifvets, af Eder endast nyss beträdda vädjobana ännu
hunnit berga in, dock bättre än mången kunnen I likväl redan
känna, huru oändeligen tröstrik en sådan försäkran stiger fram
uti en sons bröst, hvarpå han, sedan han med oblidkeligt allvar
pröfvat detsamma, kan lägga handen och för sin fader upprepa
dessa vår Frälsares ord. Skönare kan i denna stund ingen
belöning för de öfverståndna, ingen uppmuntran för de kommande
mödorna, intet loford för träget arbete vid skenet af nattens
bleka, tysta lampa eller under dagens af solljuset väckta
verksamma lif för Eder vara än den öfvertygelsen, att I snart
kun-nen träda fram till den väntande öppnade faders- och
modersfamnen och slutne i den utan tvekan hvar och en bedyra: jag
hafver fullbordat det verk, som Du mig gifvit hafver, att jag
göra skulle.
Tusen minnen från de gladaste stunder af edert gryende
lif samla sig förtroligt kring denna enda känsla. Se! för
själens öga står ju hågkomsten af all den huldhet, som så troget
hägnade, så innerligt lägrade sig omkring edra första, vacklande
steg, som med blickar, uti hvar och en af hvilka ett helt hjerta
låg, med varma välsignelser ledsagade Er, så långt de kunde
följa Er på den första vandringen ur det saknade fadershemmet,
och som med önskningar för eder välgång, varmare än ur något
annat bröst på jorden stiga mot himlen, omsväfvade Er ännu,
då det spanande ögat af tårar skymdt icke kunde hinna Eder
mera. Lefvande stå för minnets ofördunklade spegel i denna
stund de uppmuntringar till allt ädelt och godt, som flödat från
läppar, på hvilka intet svek då kunde få rum. Och vid deras
sida ställa sig de löften, de försäkringar, som lika uppriktigt
höjde sig ur djupet af eder själ, om också den af innerlig
rörelse brutna stämman ej med ord förmådde tolka desamma.
Ett hastigt frambrusande år står åter färdigt att stiga
ne-der uti sin öppna, eviga graf, hvarur ingen makt förmår befalla
fram det tillbaka i dagen. Vi stå alla omkring dess grift, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
