Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A/skedsord till tktcmi tid kadettkåren. 29
vinter den enda årstid, som fanns för edert eget hjerta, äfven
om sommaren tände sina lusteldar på den blåa himlen. Dock
I liafven ej sörjt såsom hedningame, de der intet hopp ha/va.
Er inre blick har märkt, huru den älskande handen blifvit
utsträckt ifrån andra sidan af griften för att fatta edra. I
haf-ven måhända känt någon gång i qvällens tysta stund, huru de
bortgångnes hamnar sväfvade omkring Eder, följande ännu
edra steg på den jord, der I tycken Eder så öfvergifne, så
lemnade åt Er sjelfve, sedan de lemnat Eder. De hviskade ju
då till Eder Frälsarens ord, det Han sade sina bedröfvade
lärjungar, när Han skulle för en tid skiljas ifrån dem: Jag skall
återse eder.
Dock afskedssuckar uppstiga så tunga ur så månget
be-klämdt bröst, ehuru de icke frampressas på dödens kalla bäddar.
Äfven den domen står evinnerligen fast, att, ehuru vännerne
ännu bebo samma stora hus, hvars gemensamma grundval är
den vida jorden, och till hvars tak samma himmel hvälfver sig,
och som upplyses af ett och samma ljus, det dagen för dem
alla gemensamt tändt, de måste vandra bort på banor, som
brytas åt fjerran skilda håll ofta utan hopp, att dessa någonsin
skola råka hvarannan. Äfven de föreningar, som stiftades af
den trognaste vänskap, genom gemensamt nit för stora ändamål,
för ljus och sanning, för ära och tro, upplösas alla, och de,
hvilka dem ingått, skingras likt vindarne, ilande åt olika nejder
af verlden. Dä vardt en stor gråt med allom dem, sörjande
mest för det ordets skull, att de icke mera skulle få se
hans ansigte. Så förtäljer Skriften om Pauli skiljsmessa från
sina trogna vänner i Efesus. Det ligger en försmak af dödens
bitterhet uti skiljsmessan från den, mau älskat, och denna
tömmer jag i rågadt mått i denna stund, som är den sista, på
hvilken det är mig förunnadt att tala till Eder. Ja, efter
några ögonblick skall denna röst, som jag redan i månget
flyktande år så ofta, så gerna till Eder höjt, förklinga. Hvar
finnes tröst för en skiljsmessa sådan, den nu förestår mig? O!
tröstens bud sändes till mitt bedröfvade hjerta från jord och
himmel. Det hviskar mig, att min stämma ej spårlöst skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
