Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jer, hvilka, om de än kunnat framledas till klaraste bevisning,
skulle ha bevisat föga för det hela — att man, säger jag,
der-vid förbisåg till det mesta en hufvudomständighet, den der —
om man nödvändigt ville söka bevis för det, som ingen dödlig
någonsin kan berisa — kraftigare än alla tillkonstlade
ordlikheter skulle ha talat derför. Förvillande sig i sådana irrgångar
af språkljudens likstämmighet, hade man icke mera ett öra för
det förnuftiga djupet, inom hvars krets dessa ljud böja sig till
organer för ett menskligt tungomål. Man fäste sig föga vid
den likhet, som uppkommer vid mätningen af den andes djup,
som arbetade sig fram såväl i Israels folk som i det traska: ej
vid den gigantiska djerfketen af den fantasi, som breder sina
rosenvingar öfver hebreernes poesi likasom våra förfäders; ej
vid den ljufhet, som derunder flyter fram lik bäckar af mjölk
och honing, mellan styckade bergjättar. Äfven en sådan likhet
talar visserligen oändligen litet för de jemförda folkens
stam-förvantskap, men det är dock en likhet, som förtjenat att talas
om, när frågan kastas åt det hållet.
Sådant var det folk, mot hvilket den katolska kyrkans
banérförare i Norden, den helige konung Erik drog. Den helige
mannens sak inäste ju äfven vara den heligare, mot hvilken
hedmngarnes skulle till sitt värde sjunka ner i stoftet. Men
skulle äfven framgångens, segerns svärd snart störta den dit ned?
Svaret på denna fråga var ej så lätt att förutse, som att detta
svar skulle heta ja var att önska åtminstone för dem, som
först dragit ut detta svärd, och dem, hvilka dertill manat.
Mycket talade för hoppet om kristendomens snara seger och
lofvade, att äfven det finska folket- skulle böja sina knän inför
Dens namn, hvari alla slägter på jorden skulle välsignade
varda. Skulle ej Ordet annammas af det folk, för hvilkas vise
ordets kraft var det högsta öfver allting i naturen. För att
hemta det ord, de behöfde, hade de ju trotsat tusen faror,
färdats öfver de ,,nio haP-, om hvilka sångerna förtälja, öfver många
länder, uppsökt lefvande, uppsökt äfven de döda. Nu kom ju
ordet sjelfmant till dem. En källas våg förslog till att rentvå
dem och göra dem värdiga att annamma det. Hvi annammade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
