Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom en mild susning sväfvar fram genom vilda skogen, hade
läran derom, att frigifvandet af en träl var ett steg framåt tili
själens frälsning, andats midt emellan barbariets fasa. Kring
qvinnans frid slog såväl gudomlig som mensklig lag sin
skyddande vagnborg. Äfven om nationerna gäller läran, att det ej
är godt för menniskan att lefva allena. Det dittills utan
samband med kulturens stamländer irrande finska folket fastades
vid dem ej blott genom de strålar, som från den kristna
religionen omedelbart utströmmade. Ej längre behöfde södern sända
upp till Finlands töckniga knster folkets lärare. Från dess eget
sköte utgiago snart nog män, hvilka, ej längre mera barn i
visdom, satte sig ned i visdomens dåvarande yppersta tempel, lärande
lika mycket andra, som de lärde sig sjelfva. Och återkomne till
hemmet, huru droppade ej välsignelse rikt kring deras verksamhet. Ett
lif, flytande fram såsom den såväl till namn som gagn store biskopens
Magni Olai skulle ha kunnat förvandla till och med en öken till ett
fruktbärande ialt. Och om också icke, såsom Benedictus XII
förmenade, örtagårdar och vinberg grönskade på Suomis kullar,
utsåddes dock frön äfven der till oförgängligare frukter, som
glöda på grenarne af konsternas och vetenskapernas härliga
träd. Redan den väldiga domkyrkan, sträfvaude opp från de
omgifvande kojorna till himlen, för hvars Gud den skulle vara
en boning på jorden, redan den upplyftade det öfver sitt eget
trosverk häpnande folkets sinne. Och när tonerna, liksom af
englavingar burna, sväfvade kring hvalfven, då lösgjordes äfven
den musik, som oftast legat och ännu ligger bunden i nationens
själ och framflöt i underbart dystert ljufva folkmelodier. När
föreställningar ur hedendomens innersta ådror runno tillsamman
med den katolska kristendomens mildt fantastiska, smälte de
ihop till sällsam samklang, åt hvilken knappt den dystraste
puritan kunde vägra ett leende af välbehag. Jag utbeder mig att
få framlägga en ton, fångad ur dessa nationens röster. Stycket
har till ofvanskrift: ,xKom blund till vaggan71 och lyder
sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
