Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid biUisdikka/Hts sammankomat 1841.
Vyss, ja vyss, o du mitt häggbär.
Rör dig, rör dig löf, du ljufva;
Slumra, du, min fågel lilla,
Hvila lätta sädesärla:
Slumra, när som jag dig söfver,
Hvila, när till ro jag vaggar.
Men jag lär dock icke vara
Den, som mäktar barnet söfva.
Ej den olycksfulla modren
Kan sitt barn till hvila vagga.
Mången sorg en moder trycker,
Qvalen hopas tungt på henne.
Sällan sömnen vågar stiga
I den sorguppfylldas boning,
Gästa i den qvaldas gårdar,
Uti den betrycktas hydda.
Då ej olycksfulla modren
Ivan sitt barn till hvila vagga,
Sjelf, o Gud, mitt barn du söfve,
Hvila åt det gif, Maria!
Kanske sjelf ock ro jag tinge,
Sluppe att med barnen slafva. — — —
Lyss! ren sömnen ute spörjer,
Sömnens son från farstuqvisten
Gör en fråga, bakom fönstret,
Talar så inunder gluggen:
^Finns ett barn der uti vaggan,
Göms en liten under täcket?"
Ljufva blund, kom hit till vaggan,
Ljufva blund, till bädden nalkas,
Till det späda barnets täcke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
