Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ordaträtor, af hvilkom födas afund, kif, försmädelse, onda
misstankar.v> Men om sådana tider, förvirrande och förbittrande
sinnena, någonsin härstädes herskat, hafva de flyktat hädan såsom
onda drömmar för den gryende morgonen. I frid och samdrägt
hafva vi alla, efter det mått af förmåga, som var dt livar och en
beskärdt, sträfvat till det gemensamma målet, väntande
framgången från Den, från hvilken all god och fullkomlig gåfva
kommer. Icke behöfver jag fästa eder uppmärksamhet vid det
ansvarsfulla af edert kall. Hvad kunde jag vill ock säga Eder i
detta hänseende, det I icke sjelfva redan tusen gånger besinnat
och pröfvat? Hvilka exempel till efterföljd kunde väl dessutom
jag ställa inför eder själs öga, dem I icke längesedan sjelfva
sett blicka ner på Eder från forne lärare, uppoffrande sitt hela
lif med dess alla krafter under förflutna tider på de altaren,
hvilka för sanning och ljus restes vid fäderneslandets läroverk?
Inga minnesvårdar tala gyllene ord om desse lärares
hädangångna lif. Skulle ock någons deltagande vilja dröja en stund
vid deras grafvar, der sjelfva högen allaredan sjunkit neder till
en annan graf — det skulle ej veta, hvarest det då borde stanna.
Men ej utan beundran söker likväl minnets blick någon gång
upp desse män, hvilka följdes, medan de verkade, af inga
blickar, men likväl skötte sitt kall troget, som om en hel verlds
ögon hade på dem hvilat. Sådan har mest lärarens lott i alla
tider och länder varit. Han liknar ju de starka rötterna, som
taga sin kosa nedåt mot djupet, sedde af ingen. Mängden går
tanklöst förbi utan att besinna, att de ändå äro de förborgade,
bundna och bindande krafter, som upprätthålla och meddela
lifs-safterna åt de grönskande blad och blommor, livilka leka med
himmelens fria vindar och åt de frukter, på hvilka dagens
strålar spela i skimrande färgprakt. Men skön och ljuf synes
likväl de bortgångne lärarenes lott just derför, att de stödde sig
pä sin egen kraft, medan andra ej kunde undvara deras, dä
de ville stiga uppåt mot höjden. I sä många menskliga
bemödanden ingå flärdens lockelser, hoppet om belöning, fikande
efter bifall eller åtminstone erkännande. Om detta allt hann
sällan aunat än ett rykte blott från fjerran till läraren. Yerkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
