Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iir svårt, är det utan tvifvel icke så litet ärofullt att, med huru
omärkelig framgång det än må ske, verka för så högt stälda mål.
Med glädje ocb ej med suckan böra vi således gripa an
vårt värf och deri icke förtröttas. Om vi än med vördnad blicka
tillbaka till forne lärare, som haft sina bästa krafter osparade
för lika ändamål, kunna vi likväl ej önska deras tider tillbaka.
Mången anledning till tillfredsställelse, som ej var dem förunnad,
våga vi hoppas, skall tillhöra oss. Så hafva vi ju rätt till den
förmodan, att fosterjordens ljufva språk ej mera framdeles såsom
hittills skail fly biltogt från det fridlysta området af
fäderneslandets lärosalar. Bland de åtta tungomål, hvilka der skola
förnimmas, kommer ju en eller annan stund att egnas äfven åt det
finska. Och hvar skulle väl detta vara af nödvändighetens kraf
strängare påkalladt än just vid den läroanstalt, som vi tillhöra,
då denna är stlilld i medelpunkten af en nejd, öfver hvilken
hvilar förbannelsen, att fäderneslandets språk för densamma är
ett främmande!
Men främst böra vi ju glädja oss deröfver, att vi fått lefva
uti en tid, då en stigande bildnings dager allt klarare upplyst,
att de fält, der uppfostran skall vinna sina segrar, ej böra
förvandlas till blodiga valplatser, på hvilka hemska, råa. obändiga
makter kräfva ut sin hårda, högsta rätt: att fackeltåget,
sträf-vande till ljusets altare, ej bör styra dit sin kosa under suckar
och klagolåt, utan med fri segerglädje; att det unga sinnet ej
bör nedbrytas till slafvens usla stoft, utan upprättas till
frimodigt medvetande af sitt menr.iskovärde. hvarpå tidernas och
vex-lande skiftens våldsamma nycker förgäfves fresta sin styrka;
med ett ord, att humanitet, i ordets ädlaste betydelse, bör
höja sin stämma, der det gäller det humanaste ändamål, som
för menniskan blifvit uppstäldt: bildning, uppfostran. Så ringa
vår verkningskrets både synes och är till sitt omfång, saknar
den således ej sin betydelse, när man blickar mot djupet. Och
så rik på gåfvor är ingen, att han skulle hafva rätt att med
förmätenhet blicka ned derpå. Ty det är ju i den Eviges
härligaste vingård, menniskosjälens odling, bvari vi arbeta. Hans
milda fridfulla ande sänke sig hägnande, ledande, välsignande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
